Om Dylan varit svensk hade han blivit hånad
Det har dött 3 940 svenskar 80 år och äldre i covid-19. Det är den i särklass mest drabbade gruppen.
Ändå står den på ett märkligt sätt i skuggan under coronapandemin.
Att kämpa ner ålderismen blir en stor uppgift det närmaste decenniet.
Jag skrev förra veckan att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB:s, stora pågående undersökning om svenskarnas inställning till coronapandemin bara riktar sig till personer 18 till 79 år.
Mer än en tredjedel av den mest drabbade gruppen, 70-plussarna, utesluts från frågorna.
Detta trots att det är bland 80-plussarna 70 procent av dödsfallen sker. Där människor förlorar sina makar, syskon och vänner. Där risken att dö av sjukdomen är som störst.
MSB skriver under rubriken ”Värdegrund” på sin hemsida: ”Att begränsa andra människors rättigheter och möjligheter utifrån den grupp de antas ingå i kan klassas som diskriminering”.
Precis.
Det är så märkligt med denna tomhet kring de 570 000 svenskar som är 80 år eller äldre. Under coronapandemin är det en 80-plussare som fört den här stora gruppens talan – Barbro Westerholm, riksdagsledamot för Liberalerna och 87 år gammal.
Hon är så ensam att det är besynnerligt.
När jag funderar på vad som måste hända de närmaste åren kommer jag att tänka på Smokey Robinson.
Den amerikanske soulsångaren, kompositören och musikern har kallats Amerikas största nu levande poet. Den 19 februari i år fyllde han 80 år.
Jag såg honom nyligen i en dokumentär om skivbolaget Motown och satt och tänkte på hur vacker och på alla sätt underbar denna 80-plussare är.
På Netflix tittar jag på serien ”Grace and Frankie” med tjusiga och roliga Jane Fonda, 82, och Lily Tomlin, 81.
När svenska tidningar skriver om 80-plussarnas öde under pandemin brukar de visa en bild på en åldring i rullstol i en öde korridor på ett äldreboende.
Det är klart att det finns gamla och sjuka äldre i Sverige. Men det är bara cirka 15 procent av dem som är över 80 år som bor på äldreboende.
En bild som är lika sann är den Ingbritt ger mig i ett mejl:
”Irriteras otroligt på att gång på gång få höra hur okunniga på IT-området som vi äldre är. Man verkar inte fatta att det är nya generationer som är äldre nu. Jag är bättre på IT än mina barn i 45-årsåldern och min 83-årige man redigerar film på datorn just nu”.
En 88-åring styrde med sin Ipad upp en komplicerad fotografering till en artikel jag skrev. Det digitala utanförskapet håller snabbt på att försvinna.
Det kommer att bli 40-talisternas sista stora strid: att kämpa ner ålderismen bit för bit, när årskull efter årskull fyller 80.
De kommer att vara omgivna av sina jämnåriga hjältar och förebilder som också förändrade världen: Joan Baez som fyller 80 i januari nästa år, Bob Dylan följer efter i maj, sen är det snart dags för medlemmarna i Rolling Stones.
Om Bob Dylan varit svensk hade han hånats för sin ålder. Det känns sorgligt att tänka på.
Alla som har turen att överleva fyller 80 år så småningom. 80-plussare ska ses på med respekt, inte hånas och osynliggöras.
Synen på äldre förändras
- Webbpaneler som används av opinionsinstituten är i dag bra upp till 79 år, och okej upp till 84 år, enligt Sifo/Kantar. Det går alldeles utmärkt att undersöka åsikter bland äldre via telefon eller brev.
- ”Vi har inte haft den diskussionen”, svarar MSB på Aftonbladets reporter Benjamin Ekroths fråga varför personer över 79 år inte ingår i den undersökning de gör om ”allmänhetens” förtroende, oro och beteende under coronakrisen.
- Det föddes 1,2 miljoner barn i Sverige 1940-49. Det är en urstark demografisk grupp som kommer att skapa en enorm omvälvning inom äldreomsorg och synen på äldre. De närmaste tio åren ökar antalet 80-plussare med 50 procent.