Glöm inte att det finns en mottagare av hatet
Så innerligt jag önskar att jag aldrig mer skulle behöva skriva en kolumn på detta tema. Att vi kvinnliga journalister skulle kunna jobba och synas utan att hotas och hatas så grovt att en tredjedel av oss nu säger att vi funderar på att ge upp det yrke vi älskar. Bara den senaste månaden har två personer dömts efter att hotat döda fem Aftonbladet-journalister. Skära upp deras underliv eller hoppa på deras skallar så hjärnsubstansen sprutar.
Ursäkta mitt grova språk, men det är ju för fan inte klokt.
I en studie genomförd av vår branschorganisation Tidningsutgivarna, tillsammans med nätverket Klara K och Kantar Sifo, så överväger alltså var tredje kvinnlig ledarskribent, krönikör, chefredaktör och kommentator inom dagspressen att lägga av med journalistiken.
Som en följd av de trakasserier de utsätts för. När de jobbar. När de utför ett uppdrag de är anställda och har lön för.
Studien visar att 72 procent av dagspressens kvinnliga profilerade medarbetare vid landets 163 dagstidningar utsatts för hot eller trakasserier under det senaste året. Det kan handla om hot om trakasserier på jobbet, hot om trakasserier hemma och hot om sexuellt våld. Nästan alla av de hotade eller trakasserade kvinnorna har utsatts för nedsättande kommentarer om sin publicistiska förmåga eller kompetens.
Och tro mig.
Jag vet.
Jag är inkvoterad.
Jag är inkompetent.
Jag är så jävla dum i huvudet.
Dessutom är jag ful.
Och jag är inte ensam. Två tredjedelar av kvinnorna i undersökningen har tagit emot nedsättande kommentarer om sitt kön och lika många om sitt utseende.
Tänk om två tredjedelar av de kvinnliga journalister som i dag är beredda att höras, synas och ha åsikter faktiskt skulle lämna yrket?
Fundera en stund över vad det skulle innebära.
Tystade kvinnliga röster och perspektiv ersätts av männens dito. Skulle det vara bra det? Bra för ett jämlikt samhälle där alla, oavsett kön, har yttrandefrihet och exakt samma rättighet att verka inom den?
”Nu är det viktigt att regeringen avsätter reella resurser för att se över hot och trakasserier mot medier”, säger Jeanette Gustafsdotter, som är VD för vår branschorganisation.
Helt rätt – det är nämligen en sak till; för ungefär hälften av de utsatta kvinnorna har hoten och trakasserierna lett till rädsla och oro, lika många menar även att innehållet blivit allt grövre under det senaste året.
Det är så lätt att sitta där anonym och bitter vid ett tangentbord och hata. Så lätt att gömma sig bakom en anonym e-postadress och spy ur sig av sin egen ångest och frustration.
Glöm inte att det finns en mottagare i andra änden.