Högern borde snarast börja ta fram nya idéer
Ingen demokrati utan opposition.
Också diktaturer har regeringar, men bara demokratier har starka oppositioner. I livskraftiga demokratier sker maktskiften med jämna mellanrum, på så vis utvecklas idéer och risken för maktmissbruk minskar. Ideologiska skillnader är av godo; utan skillnader ingen konkurrens, utan konkurrens ingen valfrihet.
Att Alliansen förlorade valet är inte detsamma som att oppositionen vann. Av samma skäl är Alliansen inte stark bara för att regeringen är svag. När nu bägge parters budgetalternativ ligger på bordet är det uppenbart att de ideologiska skillnaderna förminskats på en rad viktiga områden. Det skapar möjligheter för enfrågepartier att positionera sig i de mer perifera kanterna av den politiska kartan. Så föds morgondagens sverigedemokrati.
Att med jämna mellanrum vinna val är inte svårt. Att i dag vinna val med mandat att driva en politik som på betydande punkter liknar den politik som fördes i går är rentav enkelt. Det svåra är att vinna väljarnas förtroende för morgondagens, nya politik.
Därför gör borgerligheten klokt i att inte håna regeringens handlingsförlamning alltför mycket; den realitet som regeringen står inför kan utan krisinsikt mycket väl bli Alliansens i nästa val. Utan mandat för ideologiska ståndpunkter inga reformer, utan reformer stagnation.
Svensk politik har blivit konflikträdd. Såväl högern som vänstern har drabbats av dåligt självförtroende. Men att inte göra fel är inte detsamma som att göra rätt. Flera av de borgerliga partierna brottas med kriser av det mer existentiella slaget.
Därför borde ett idéarbete snarast påbörjas. I dag saknas ett seriöst högeralternativ för de väljare som vill sänka skatterna, reformera arbetsrätten, stärka försvaret, sänka bidragen, höja bildningsidealet och kraven i skolan, öka individens egenmakt och minska statens inblandning, upphöja familjens och civilsamhällets betydelse, sluta dalta med kriminella. Listan kan göras lång.
Identitetskrisen är emellertid till viss del imaginär. Skiljelinjerna existerar under de avlagda pärlhalsbanden. Slutmålet, liksom vägen framåt, skiljer en socialist från en liberal. Varför annars ha 349 ledamöter i riksdagen? Sverige förtjänar en riktig opposition.