ÖHAGEN: Varför har personalen vi träffar ingen skyddsutrustning?
Rapport från en akutmottagning i Stockholm
På akuten satt vi tillsammans med andra barn som sjukvården bedömde kunde ha covid-19. Många hostade rakt ut.
Ingen i personalen bar munskydd, utan uppmanade oss att hålla för barnens munnar med pappershanddukar.
Utanför barnakuten på det storslagna Nya Karolinska universitetssjukhuset står ett gult tält med en sjukvårdssymbol uppställt. Jag känner igen det från flyktingläger och andra katastrofzoner. Närmare akutintaget väntar kravallstaket och skyltar som manar hjälpsökande att ställa sig i kö och gå fram en i taget och ringa på klockan.
En temporär akutmottagning har inrättats i ambulanshallen, berättar de. Jag är där med min dotter som har svårt att andas på grund av astma och falsk krupp. Vi är vana att uppsöka vård när hjälpmedlen och medicinerna hemma inte ger tillräcklig effekt. I vanliga fall brukar närakuterna ta emot. Där finns möjlighet att inhalera och få starkare mediciner.
Den här gången är det annorlunda. Läkaren och sjuksköterskan gjorde sin bedömning av dottern utomhus utanför entrén.
Enligt de nya riktlinjerna fick de inte släppa in henne på mottagningen för att inhalera. Hennes besvär kunde bero på coronavirus. Istället hänvisades vi till barnakuten.
Inne på akuten placeras vi i ett rum med de barn som bedöms ha en övre luftvägsinfektion, dit man bland annat räknar sjukdomen covid-19. En mamma som sitter bredvid tittar på min dotter och andra barn och klagar högljutt på att hennes barn nu ”riskerade att bli allvarligt sjuk i corona”. I andra änden av rummet ligger ett spädbarn i ett babyskydd. Jag är också lite förvånad. I nyhetsartiklarna jag läst har personer som kan ha coronavirus tagits emot av personal i skyddsdräkter – och sedan vårdats isolerat.
På akuten sitter vi tillsammans med flera andra barn. Många hostar rakt ut. Ingen i personalen bär munskydd, utan uppmanar oss att hålla för barnens munnar med pappershanddukar som de delar ut. Det är ganska långt ifrån vad jag förväntat mig.
Men det som gör mig mer chockad än alla barn som sitter och hostar rakt ut (hur tänker föräldrarna?) är alla till synes friska barn som sitter i ”corona-rummet”. Vad gör de där? Jag hör att en mamma ”vill få sitt barn testat” utan att jag riktigt kan förstå varför. Kanske är det på grund av oro? Men om man känner oro för coronavirus borde akutens väntrum vara ett av de absolut sämsta ställena att hänga på.
Vi får hjälp väldigt fort. Undersköterskorna, sjuksköterskorna och läkarna är helt fantastiska. Jag överhör att en av dem fortfarande inte har kunnat gå på rast trots att hon snart ska gå av sitt pass. Hon säger att ”hon klarar sig”. De pratar hela tiden lugnt men jobbar hårt. Dottern får hjälp med syresättningen och de tar flera prov och har henne under observation. När jag går ut i väntrummet efter några timmar ser jag att några av de andra barnen fortfarande sitter kvar där.
Vi fick aldrig veta om det var covid-19 vår dotter drabbats av. Det var ett virus, och om man tillhör en riskgrupp kan man bli väldigt sjuk, oavsett vad det kallas. Barn också. På barnakuten behandlar de symtom hos barn som är svårt sjuka, inte ångest hos oroliga föräldrar.
Kanske har hon covid-19. Kanske är det coronavirus som smittat alla oss i familjen och gjort oss sjuka. Men vad spelar det för roll? Alla ska stanna hemma vid minsta symtom på sjukdom just nu. Riktlinjerna är tydliga.
De som arbetar inom sjukvården är hjältar. Deras förutsättningar att göra sitt jobb ser däremot olika ut. En ny lite oväntad utmaning är människor som stjäl. Inte på en enda av toaletterna jag besökte fanns handsprit. Och personalens skyddsutrustning, var är den? De vårdar barn som i vissa fall skriker, nyser och hostar rakt ut. De verkade dela på ett fåtal gemensamma visir, eftersom det inte räckte till alla. Vissa kom in helt utan skydd, med förhoppning om att vi föräldrar kunde parera hostningar hos våra barn för att skydda dem.
Alla vi träffade på sjukhuset var fantastiska människor. Förhoppningsvis håller de sig friska under kommande veckor, trots att de hjälper oss utan eget skydd. Och de där till synes friska barnen i väntrummet, jag hoppas att de klarar sig från viruset vi haft.