De har bildat mediokra mammors fackförbund
För ett par år sedan köpte jag på Clas Ohlsson en liten dörr att fästa på väggen dikt an golvlisten. Utanför dörren placerade jag medföljande stege, en liten julgran, ett par röda trätofflor och en lykta.
Nu var det snart jul, och ”se barn, en tomtenisse har flyttat in!” ropade jag mot ett femsiffrigt antal dörrar. Vad vill jag, undrade de, kommer det vara värt det, ville de veta. De frågade om jag är gravid eller om vi möjligen ska skiljas. Jag ångrar alla mina högtidliga kungörelser, jag har förstört konceptet ”Kom, jag ska berätta något” för all framtid.
Den son som då var sju år och som bara sugit ut de sarkastiska safterna ur moderkakan tittade på dörren och konstaterade att ingen bodde bakom den eftersom det var vägg där. Fejk, sa han och gick därifrån.
Tvååringen tittade på dörren och slet sedan ner den så att det blev en skada på tapeten. Kommande dagar spred han ut Nisseaccessoarer över hela huset och så sent som i somras hittade jag en fuktskadad träsko i en blomkruka.
Livsläxan är tydlig: om du inte är en julpysslig mamma så har du med största sannolikhet inte julpyssliga barn. Sedan barnen lagt sig sitter mammorna kvar vid köksbordet och tvingar in tjugofyra presenter i tjugofyra luckor. Tjugofyra, om du har ett barn.
En och annan sjavig kulturskribent och en handfull svala mediaprofiler har kommit med diverse nålstick här och där men i år har alla gått samman och bildat mediokra mammors fackförbund.
Mammor som fuckar med mammor som fuckar med Nisse.
Ni kan inte ha missat det. Den här julen handlar allt om att ta det lugnt. Ingen ska känna stress, ingen ska köpa något, ingen ska tillverka något och ingen får tycka att något är jobbigt. Vägra sådant som tar emot, barn vill inte ha fint och roligt och pyssligt, de vill ha en glad mamma. Och en glad mamma blir man om man koketterar med att man inte gör sådant som de duktiga mammorna gör. Man kör in ett järnspett under deras stenbumling av hårt jobb och häver sig själv upp i ljuset, se på mig som är blasé och se så löjliga de andra é.
Kanske är det på den här barrikaden vi slåss och blöder ut.
Men när varvet har dragits runt sin egen axel så vill jag veta varför mammor som gör nissebus när barnen sover ska klä skott för att kvinnor drabbas av stressrelaterade sjukdomar, skilsmässor och död. Låt dem hålla på?
Inte blir du mindre stressad för att någon annan slutar hälla mjöl med små fotspår på golvet? Överallt ser jag listor på vad kvinnor minsann inte tänker ägna sig åt och så ber de en desperat bön att kommentarsfältet ska fyllas av påhejande tillrop. Alla ska vara med, så att de slipper vara ensamma om att inte fixa mys till sina barn.
Här kommer en icke-populär idé lagom till jul: Det är inte de, det är du.
2021 skulle mammorna visa att de var duktiga.
2022 ska mamma visa att hon vägrar vara duktig.
Vad gör vi nästa år?