Det är något som inte stämmer i klimatdebatten
Det är någonting som inte stämmer med klimatdebatten.
En ny FN-rapport visar att medan nästan alla säger att de ska minska sina utsläpp av växthusgaser så ökar utsläppen.
Det är bara någon vecka kvar till det stora klimatmötet drar igång i Madrid. Som vanligt kommer det där att sägas många fina och kloka ord om hur viktigt det är att vi får ner världens utsläpp av koldioxid.
Vilket det också är om vi enligt vetenskapen ska kunna undvika en kraftig ökning av extremväder, smältande glaciärer och kraftigt höjda havsnivåer som kommer att leda till 200 miljoner klimatflyktingar.
Allt detta vet världens politiker mycket väl. Men dilemmat är hur de ska kunna minska utsläppen så kraftigt som behövs utan att samtidigt hota jobb och välstånd i det korta perspektivet.
Många försöker lösa det genom att vid stora internationella konferenser lova att minska utsläppen men i verkliga livet väldigt sällan uppnå målen i hopp om att andra länder i stället ska göra mer.
Att hålla uppvärmningen till 1,5 grader som var målet i klimatöverenskommelsen i Paris 2015 är i det närmaste kört. Det ska till ett mirakel för att världen ska klara att hålla uppvärmningen till två grader.
Just nu är vi på väg mot en temperaturstegring med minst 3,2 grader till sekelskiftet.
Kina och USA värsta utsläpparna
Den nya FN-rapporten, som inte ska förväxlas med IPCC:s rapporter, visar gapet mellan de utsläpp som sker och där vi borde vara om vi ska hålla temperaturökningen i schack. Rapporten visar att de totala utsläppen av växthusgaser ökade 2018. Inte minskade.
De två värsta utsläpparna USA och Kina ökade båda sina klimatavtryck under förra året.
Totalt ökade utsläppen med 1,5 procent när de enligt FN-rapporten borde minska med 7,6 procent årligen.
Men värst av allt är ändå uppgifterna om framtidens produktion av fossila bränslen.
Önskekurvan pekar brant nedåt mot en produktion på 20 eller 10 gigaton koldioxid 2040. Det vill säga den kurva som krävs för att vi ska hålla uppvärmningen på en rimlig nivå.
Den verkliga kurvan pekar i stället ganska brant uppåt mot 40 gigaton koldioxid. Med sådana nivåer finns det ingen chans att uppnå temperaturmålen från Paris.
"Duktiga" länder som Kanada och Norge minskar sitt klimatavtryck på hemmaplan men ökar det istället utomlands med export av fossila bränslen.
Utvecklingen är paradoxal.
För samtidigt som det produceras mer förnyelsebar energi än någon gång tidigare i världen så ökar samtidigt de fossila utsläppen.
Befolkningsökningen fortsätter
De stora, extremt smutsiga, utsläppen från världens container- och handelsfartyg är i de närmaste oreglerade.
När fler och fler i världen vill köra större bilar, gärna SUV:ar som drar mer bränsle, är det svårt att få ner utsläppen även om motorerna blir effektivare. El-bilarna kommer men inte tillräckligt snabbt för att få ner utsläppen. Även om el-bilarna vore här i tillräckligt antal i dag finns ingen infrastruktur för att ladda dem.
Allting tar mycket längre tid än politiker och miljöoptimister utgår ifrån när de utfärdar sina löften om utsläppsminskningar.
Jag förstår att de vill vara optimister och peka på att det finns hopp. Men verkligheten slår dem tyvärr på fingrarna gång på gång.
Till det bidrar klimatförnekande ledare som USA:s Donald Trump och Brasiliens Jair Bolsonaro, länder som står för avsevärda utsläpp.
Det finns också krafter som arbetar åt andra hållet som vi sällan talar om.
En är den våldsamma befolkningsökning som väntar världen. Vi är i dag 7,7 miljarder människor på jorden. 2050 beräknas vi vara nästan tio miljarder. Även om merparten av den ökningen sker i fattiga länder som inte sätter så stort klimatavtryck är det ändå svårt att se att en nästan 25 procentig ökning av världens befolkning inte skulle ha någon negativ påverkan på världens totala utsläpp.
Befolkningsökningen ser dessutom ut att fortsätta, om än inte lika våldsamt, fram till 2100.
Att kraftigt minska utsläppen av koldioxid när vi blir väldigt många fler är ingen enkel ekvation i ett läge som redan är prekärt.