Kungen med det långa namnet förvandlade Finland till republik
I oktober 1918, sex månader efter inbördeskriget mellan de vita och de röda, valde lantdagen i Finland den tyske lantgreven och prinsen av Hessen, Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel-Rumpenheim till kung.
Finland blev monarki, och kronan skulle bäras av en tysk ädling, som på köpet fick titlarna Hertig av Åland och Storfurste av Lappland.
Det första världskriget pågick ännu. Mannen med det långa namnet var svåger till den tyske kejsaren Vilhelm II och valdes för att stärka Finlands band med Tyskland, som tidigare intervenerat på de vitas sida i inbördeskriget.
Idén var inte så vältajmad. Den blev ett riktigt fiasko.
En månad efter kungavalet stod nämligen Tyskland som förlorare i världskriget. Europas kartor ritades om. Kejsar Vilhelm II tvingades abdikera, Tyskland blev republik och värdet på tyska prinstitlar sjönk snabbt i politiska sammanhang.
Där stod Finland med byxorna nere och en tysk kung som en kvarnsten om halsen. Vad skulle de segrande västmakterna säga?
Enligt officiella källor skulle Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel-Rumpenheim ha krönts som Fredrik Kaarle I. En samtida satiriker döpte dock om monarken till Väinö Ensimmäinen, Väinö den Första, och så kallas han än i dag i Finland, i den mån finländarna inte skäms för att tala om honom.
Lantgreve Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel-Rumpenheim var kung av Finland i två månader. Men han kröntes aldrig. Han hann inte ens beträda finsk mark.
Han avgick självmant den 14 december 1918. Gustaf Mannerheim blev riksföreståndare och snart därefter valdes landets första president. Finland är sedan dess republik. Någon rörelse för monarki existerar inte.