Att bråka om gamla villor för oss inte närmare EU
Och så har något snille kommit på att vi ska satsa 13 miljoner kronor om året på att få oss att känna oss mer som EU-medborgare än svenskar, engelsmän eller greker.
För att lyckas ska EU kopiera världsarvslistan, som FN bedrivit med framgång sedan 1945.
Det här är lika märkligt som det låter och går under benämningen Europeiska kulturarvsmärket.
Det är en lista med historiska platser som har ett ”stort symbolvärde för mer än ett land” och skapades av Frankrike, Spanien och Ungern 2006.
I dag deltar 18 länder i projektet. Det bråkas för all del om vilka platser som anses vara historiska, men länderna har lyckats enas om att till exempelvis Akropolis och EU-grundaren Robert Schumans hem i Frankrike platsar.
EU vill nu ta över projektet och är eld och lågor. Listan ska ”skapa en större känsla av tillhörighet” eftersom de 500 miljoner människorna som bor i EU dessvärre primärt inte känner sig som just EU-medborgare.
Men genom att K-märka en villa i Frankrike ska portugiser alltså sluta att känna sig som portugiser.
Frågan kommer upp på dagordningen då unionens kulturministrar träffas i Bryssel i veckan.
De har en hel del att reda ut. Vissa av dem vill att verksamheten ska finansieras ur reserver i EU:s budget, andra kräver att pengarna tas ur ”befintliga program som kulturprogrammet”.
De har dock lyckats enas om att arbetet ska få kosta 1 350 000 euro om året, drygt 13 miljoner kronor.
Här i Sverige var frågan uppe i EU-nämnden i fredags och möttes av stor entusiasm.
Men Miljöpartiet och vänstern invände och påpekade försynt att det faktiskt redan finns en väl fungerande minnesmärkning som bedrivs av FN-organet Unesco sedan 1945.
Faktum är att EU-påfundet är en kopia av Unescos världsarvslista, även om byråkraterna i Bryssel aldrig kommer kunna utnämna pyramider och den kinesiska muren.
Sverige har 14 världsarv. Frågan är vad som händer om de inte platsar på den konkurrerande listan.
EU slår dystert fast på sin hemsida att ”när man frågar folk var de kommer ifrån svarar många med sitt land”.
Det är optimistiskt att tro att den saken förändras av att än en gång påminna om att Drottningholm, Visby och Birka har historisk betydelse.