Ordet ”hen” får mig att känna att allt är möjligt
Jag hör inte till dem som tycker att man ska hemlighålla sitt barns könstillhörighet, som ett genusexperiment. Eller att dagis ska rensas på brandbilar, Barbiedockor och prinsessböcker.
Men jag älskar ”hen”.
Det könsneutrala alternativet till ”han” och ”hon” har skapat en het debatt i spalter, tv-soffor och bloggar de senaste veckorna. Allt ska ha börjat med att det kom ut en ny barnbok, ”Kivi och Monsterhund”, där alla figurer var könlösa.
Men ”hen” är inget nytt – det lanserades av språkforskare redan på 90-talet, och i queer- och feministkretsar har det används ännu längre. Att det plötsligt ploppar upp nu kan ha att göra med ett nyvaknat intresse för transsexuellas rättigheter: i både Nepal och Australien har ett tredje kön, X, nyligen införts bredvid man och kvinna i passen. Här i Sverige har till och med tjuriga KD gått med på att avskaffa tvångssterilisering vid könsbyte.
Kritikerna rasar och menar att ”hen” är ett progg-påhitt som förvirrar barnen och skapar grammatisk oreda.
Själv tycker jag att det lilla ordet är otroligt upp-friskande.
När jag bläddrar i gratistidningen Nöjesguidens senaste nummer, där ”hen” används konsekvent i alla texter, känner jag … eufori. En sprittande, fnittrig känsla av att allt är möjligt.
Jag antar att det var så det kändes på 60-talet, när ett annat pronomen vände upp och ner på världen
Då var det ”du” som skapade rabalder.
Förr var man ju tvungen att nia varandra, inte minst i relationen mellan knegare och överordnade, mellan fattig och förmögen. Inför vissa fina personer med titlar och makt måste man fortfarande buga och säga ”Ni”, till exempel kunglig- heter. Språk är ett mycket effektivt sätt att skapa avstånd och gränser mellan grupper och människor.
Du-reformen förändrade inte världen – men den bidrog till att vi blev lite mer jämlika.
Här du tänkt på att ”Ni” har börjat smyga sig in i samhället igen i dag? Jag blir lika obekväm varje gång jag hör det på restauranger, från telefonförsäljare eller expediter i butiker, eftersom det påminner mig om att vi lever i en tid då gamla ideal och klassklyftor dammas av.
Så kom inte och säg att små ord inte har betydelse.