Här är nyheten som domstolen försökte stoppa
Det här är nyheten som Sundsvalls Tingsrätt försökte stoppa.
I arbetet med ett upprop till statsminister Ulf Kristersson från Sveriges domare skriver en av juristerna:
”Lycka till, även om jag inte tror att den nuvarande nasse-regeringen lyssnar”.
För ett par veckor sedan berättade Aftonbladet att runt 150 domare planerar en protestskrivelse till regeringen.
Vår reporter Alexander Bönke kunde avslöja att juristerna i ett utkast till uppropet beskrev arbetsförhållandena vid Sveriges domstolar som ohållbara och att miljön sannolikt kommer att bli ännu värre.
”Det är ett rop på hjälp för rättssäkerheten”, skriver domarna bland annat.
Protesten är ställd till Kristersson, justitieminister Gunnar Strömmer samt Johan Pehrson och Ebba Busch, ledare för Liberalerna respektive KD, de två partier som tillsammans med Moderaterna som bekant ingår i regeringen.
Nödropet må låta alarmistiskt, men är dessvärre befogat.
Brottsutvecklingen har lett till allt fler och komplexa gängmål och den kraftiga satsningen på polisen resulterar i att högarna med åtal växer på tingsrätterna, vilket i sin tur leder till längre och längre handläggningstider alltmedan vittnens minnesbilder bleknar och brottsoffers lidande och väntan på upprättelse förlängs.
JO har i flera år varit kritisk mot domstolarna för långsamheten och i beslut beskrivit situationen som mycket bekymmersam.
Samtidigt har tingsrätterna svårt att rekrytera nya domare. Unga, begåvade jurister väljer andra vägar, vägar som högts troligt innehåller roligare löneutveckling och mindre hopplöshet.
Att det skulle bli så här var inte svårt att förstå. En ökad satsning på polisen måste följas av en ökad satsning på åklagare som måste följas av en ökad satsning på domstolarna som måste följas av en ökad satsning på Kriminalvården.
Men medan det är politiskt sexigt att ösa pengar över polisen och i någon mån även över åklagarna, hålls anslagsökningen till resterande instanser tillbaka efter att finansministern ojat och suckat och himlat med ögonen över hur dyrt allting är.
Med allt detta sagt är vi nu framme vid mitt egentliga ärende med denna kolumn.
Reporter Bönke hade fått ett tips om att en av domarna uttryckt sig udda, möjligen rent av olämpligt, i den mejlslinga i vilken utkastet diskuterades och olika argument och synpunkter vägdes mot varandra.
Han kontaktade Marlene Forsman, rådman vid Sundsvalls tingsrätt och initiativtagare till uppropet, och begärde att få ut mejlet som domaren hade skickat.
Journalisten trodde inte det skulle vara något problem. De flesta av juristerna som var inblandade i diskussionen hade använt sina officiella mejladresser och utgångspunkten i grundlagen är att handlingar som kommer in till en myndighet är offentliga.
Men rådmannen vände sig till sin chef, ställföreträdande lagman Kristina Bratteberg, som beslöt att inte lämna ut mejlen.
Detta eftersom de ”innehåller meningsyttringar från domare i egenskap av arbetstagare” och därför inte utgör allmän handling.
Journalisten frågade då en annan tingsrätt, som lämnade ut de begärda handlingarna utan tjafs.
Aftonbladets läsare kan därför i dag ta del av ett inlägg i vilket en pensionerad domstolschef gav några råd, innan han avslutade på följande vis:
”Lycka till, även om jag inte tror att den nuvarande nasse-regeringen (och inte någon annan regering heller) lyssnar!”.
Juristen fick snabbt mothugg av andra deltagare i diskussionen, men stod på sig. ”Min benämning på den nuvarande regeringen känns tämligen värderingsfri, dvs objektiv och saklig”.
Att en gammal domare uttrycker sig på det här sättet i en mejlkonversation som inte var tänkt att nå offentlighet är av begränsat nyhetsvärde.
Inte minst med tanke på att han möttes av invändningar och att hans åsikter inte tycks vara representativa i gruppen.
Icke desto mindre finns det frågor att ställa.
Det är inte nödvändigtvis egendomligt att en domstol nekar till att lämna ut en handling samtidigt som en annan myndighet gör tumme upp.
Jurister kan med ett och samma underlag komma till olika slutsatser. Det händer ju inte minst då hovrätten ändrar domar i tingsrätten från friande till fällande och från fällande till friande.
Men i det här fallet har domaren som tog initiativet till uppropet - och som har ett personligt intresse av att det inte fläckas - vänt sig till sin chef.
En chef som sannolikt inte heller var förtjust i tanken på att den regering som ska påverkas till att höja anslaget får veta att den jämförs med nazister av en av de inblandade.
I en kamp som denna är för övrigt inte allmänhetens stöd och sympati betydelselöst och det finns skäl att tro att de väljare som röstade på något av Tidöpartierna inte imponeras.
Jag har svårt att frigöra mig från misstanken att beslutet att neka Aftonbladet konversationen inte uteslutande fattades på strikt juridisk grund.
Det ser inte vackert ut.