Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Medmänskligheten är det första som ryker

När poeten Roberto Mascaró återvände hem till Malmö efter en lång utlandsvistelse hade hans hyresvärd vräkt honom.

Lägenheten, som hade varit hans hem sedan 18 år tillbaka, hade nytt lås och hans namn på dörren var borttaget. Hans tillhörigheter var magasinerade. Bostadsrättsföreningen, tillika hyresvärd, hade nämligen höjt hyran med 85 kronor sedan december förra året, något Roberto Mascaró hade missat. När de totalt 510 kronorna saknades och man inte fick tag i honom tog man följande beslut: Vi kastar ut honom.

Och när man i Glasberga planerar att bygga ett LSS-boende för personer med autism och Downs syndrom rasar grannarna. Främst för att de är oroliga över att värdet på deras hus ska sjunka.

Giriga människor har en särskild plats i helvetet. Men, för att använda mig av den tröttaste frasen i mannaminne, det får man väl inte säga i det här landet längre?

Det tuffaste man kan vara är lyckad entreprenör, i alla fall om man ser till årets sommarpratare. Jag menar, vi har till och med förskolor där man lär barn att bli entreprenörer. Man ska äga så mycket som möjligt, tjäna så mycket som möjligt och det ska vi självklart belöna.

Det är statusfyllt och framförallt lönsamt att äga sitt hem. Det spelar ingen roll att man inte har råd, att man måste belåna sig till tänderna och därmed leva i ständig skräck över stigande räntor eller andra fnurror på tråden. Att gå över lik i sin bostadskarriär är ett nödvändigt ont. Ut med oönskade hyresgäster, inga Downs syndrom-hem på våra gator!

Att bara ha ett hem räcker inte. Man ska helst bli miljonär på kuppen. Hederligheten och medmänskligheten är förstås det första som ryker när girigheten tar över.

Det är fult och sorgligt. Men vems fel är det egentligen? Jag har ett förslag: Vi kan väl putta ner riskkapitalister, verkställande direktörer och entreprenörer från piedestalen? De som tar de där ”tuffa besluten”. Som shoppar loss bland vårdcentraler och bostadshus i miljonprogrammen. De är inga idoler. Vi kan väl åtminstone berätta om dessa yrkens stora nackdel när vi fostrar nya entreprenörsgenerationer: Akut avsaknad av ryggrad och empati.

Följ ämnen i artikeln