”Mördaren är inte längre på fri fot”
Mordet på Ida är löst.
Dna-träffen och 19-åringens erkännande är tillräckligt för att jag ska våga slå fast det.
Visst, alla ska betraktas som oskyldiga till dess att motsatsen är bevisad. Dna-fynd kan ha andra rimliga eller i varje fall inte helt orimliga förklaringar än att brott har blivit begånget. Och erkännanden i ett första, summariskt förhör utan advokats närvaro kan tas tillbaka: det är vad som sägs under rättegången som är det viktiga.
Om det räckte med ett erkännande så skulle för övrigt ett par hundra personer ha dömts för mordet på Olof Palme vid det här laget.
Men någon alternativ gärningsman i det aktuella fallet kommer polisen inte att finna. Det finns nämligen ingen annan. Och under dagens häktningsförhandling, efter att ha pratat med sin advokat, gick mannen med på att det finns sannolika skäl att misstänka honom.
Jakten var över
Den presskonferens polisen i dag höll påminner mig om en som Leif Jennekvist, en gång i världen chef för länskriminalen i Stockholm, kallade till den 24 september 2003.
Det hade gått några veckor sedan utrikesminister Anna Lindh mördats, en person hade gripits och häktats och sedermera släppts, nu fanns en ny misstänkt.
Han hade gripits tidigare samma dag som presskonferensen hölls, poliserna såg lättade och avspända ut och förklarade att utredningen nu gick in i ett nytt skede. Jakten var över.
Samma lugn kännetecknade dagens presskonferens. Utredningen går in i ett nytt skede. Idas anhöriga har underrättats om att ett genombrott skett, nu återstår att samla så många bevis som går att finna mot 19-åringen.
Mijailo Mijalovic, mannen som knivhögg Lindh på NK, greps efter att polisen fått en DNA-träff på honom. Samma sak har skett igen.
Efter att ha kört spåren på den unga kvinnans kropp i DNA-registret, skickat förfrågningar till den svenska polisens samarbetsländer och slutgiltigt ut över hela världen utan att få napp började polisen topsa män.
Cirka 850 topsningar gjordes innan träffen efter ett tips till polisen kom. En dryg månad efter att mordet skedde. Det är, när allt kommer omkring, inte en lång tid.
Hög uppklaringsprocent
Mord har en hög uppklaringsprocent och de flesta mord begås av någon som befinner sig i offrets omgivning. Det gäller inte minst då kvinnor dödas. Svårare blir det då brottslingen och offret, som i detta fall, inte har någon koppling. Sådana mord kan ta flera år att klara upp eller förblir olösta.
Vad driver en ung människa till att göra någonting så fruktansvärt? Kommer även andra grova brott att klaras upp nu då utredningen går in i en ny fas?
Med tiden blir det rättegång. Förhoppningsvis kommer frågetecknen att rätas ut. 19-åringen kommer att fällas och dömas till antingen fängelse eller vård. Några andra alternativ finns inte.
Idas anhöriga tvingas leva vidare med sin sorg och sin förtvivlan. Kanske får de förr eller senare svar på sina frågor. En sak vet de: mördaren är inte längre är på fri fot.