Dånar förbi mellan två lastbilar – 28 år senare
Vi kör på E4 mot Huskvarna och A kör snabbt.
Hon inte bara kör snabbt, – hon kör om.
A kör om hela tiden och jazzar obekymrat in och ut bakom långtradar-kropparna och jag hör mig själv säga: ”Håll avstånd. Ligg inte så nära. Det är 70 här.”
A och jag är vänner.
Vi har följt varandra i spåren sedan början av 1970-talet och det finns inget som vi inte vet om varandra. Vi vet allt om varandras förlovningar, jobb, kärlekar, fiaskon, segrar, sorger, flyttar, skilsmässor, ex, avtal, barn, otrohet, resor, framgångar, floppar, missfall, arbetsvillkor, inkomster, sjukdomar och mammor.
Vi har vänt och vridit på vartenda problem och just nu (när A har lyckats kila in oss mellan två långtradare höga som hus) sitter vi och försöker få rätsida på vårt senaste plågoris: IBS (Irritable Bowel Syndrome), ett bullrande magproblem som är typiskt för kvinnor som stressar och dricker och som försöker hålla ordning på sin vikt med fibrer, nötter och råkost.
Men vårt förflutna dyker också upp längs den dånande E4:an, allt det som vi lämnat bakom oss. Eller rättare sagt: allt det som vi trodde att vi lämnat bakom oss. Och det behövs bara att någon av oss säger: ”Hur var det där egentligen?” Eller: ”Kommer du ihåg hur det där gick till?”
Ja, det behövs bara att någon av oss ställer en sån där enkel fråga, så bubblar alla de skimrande detaljerna upp till ytan.
Hur vi stod till knäna i sopcontainrar och rotade fram möbler till våra första hem. Hur vi med bulleri-bång dansade in i ett trumset på ett lyxhotell i Östberlin och hur vi sedan låg där som två sköldpaddor och sprattlade bland alla trummor – A klädd i en vit rysch-blus och ett par minnesvärda skotskrutiga golfbyxor.
Och så den gången, då samme kille stötte på oss på den där kryssningen från Fort Lauderdale och där A (inte helt oväntat) avgick med både man och seger och allt vad det sedan innebar …
Men nu är det 28 år senare och det är IBS (Irritable Bowel Syndrome) som upptar våra tankar och jag har dessutom fått syn på några nya långtradare som tornat upp sig i fjärran och som A gör sitt bästa för att köra ifatt. Och jag hör mig själv säga: ”Tänk på avståndet. Lägg dig inte så nära. Det är inte fri fart här.”