Omdömeslösa advokater skadar tilltron till rättsväsendet
Några advokater har på senare tid betett sig på sätt som skadar tilltron till deras kår.
Dessvärre utnyttjas deras omdömeslöshet i en debatt som lämnar en del övrigt att önska.
Jag besökte en omfattande narkotikarättegång i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt i går som tvingats till en lång paus sedan en av 23 inblandade advokater smugglat ut vad som påstods vara kärleksbrev från sin häktade klient.
Hon fick på goda grunder sparken från målet av Svea hovrätt, då det inte var uppenbart att brevet var harmlöst. I själva verket kunde det innehålla kommunikation med kumpaner i frihet.
Man behöver inte vara Sherlock Holmes för att begripa att tilltaget kunde ha skadat utredningen.
Aftonbladet avslöjar i dag att en annan advokat efter åtta månader hoppade av juridiken kring ett av alla dessa gängmord som de senaste åren plågat Sverige.
Det är en hel del hysch-hysch kring denna plötsliga sorti, men så mycket är känt som att det skedde efter att åklagaren som leder förundersökningen lämnat in en sekretessbelagd skrivelse till domstolen.
Uppenbarligen har någonting allvarligt inträffat. Tids nog klarnar säkerligen bilden.
Den börjar se lång ut, listan på försvarare vars brister i omdöme är lika uppenbara som hos en berusad kommunchef som åker fast för att ha klottrat.
Det ska spelas in musikvideo med gangsterrappare i rättssal. Det ska läggas ut reklam på instagram till ljudet av ett smattrande automatgevär. Det ska marknadsföras med förkortningen ACAB (All cops are bastards.)
Dessa tilltag ställer krav på Advokatsamfundet, vars agerande inte alltid imponerar.
Ta bara bedömningen av släktnätverket Ali Khans advokat. Denne fälldes för någonting så allvarligt som att två gånger ha rundat häktningsrestriktioner och fört ut information.
Han tilldelades varning och 50 000 i böter. Visserligen det näst hårdaste straffet i Advokatsamfundets disciplinnämnds arsenal, men inte tillräckligt.
Justitiekanslern har rätt i att försvararen borde ha sparkats ut ur organisationen.
Å andra sidan har vi försvararen som fick en erinran för en så pass måttlig förbrytelse som att på sitt privata instagramkonto under en pågående mordrättegång skriva att hon längtade hem till sina barn.
Den allmänpreventiva signalen är så god som någon. Ge inte uttryck för normala känslor, det "kan indirekt påverka allmänhetens förtroende för advokatkåren".
Men det finns mer än en aspekt på dessa jurister och deras mer eller mindre bristande beteende.
En annan dimension är att skandalrubrikerna utnyttjats i den straffrättsliga debatten, inte minst av en och annan åklagare som i sina i och för sig legitima önskemål om effektivare verktygslåda och strängare straff gärna smyger in någon populistisk spark på advokatskråets smalben.
Sådant går hem i de stugor där övertygelsen är stark om att försvarare älskar brott, tjänar alldeles för mycket pengar och kör i snitsiga kostymer vrålåk fram och tillbaks mellan häkten för att få loss mördare och våldtäktsmän.
Då och då poppar krav på att tillsynen över advokater ska tas ifrån samfundet och läggas på staten.
Det vore synnerligen dumt. Försvararens oberoende är stadgad i lag. Vilket i sin tur är centralt i en rättsstat.
Advokatens yttersta roll är att bevaka individens rättigheter mot staten och redan en normalbegåvad tolvåring torde kunde begripa att detta granskande uppdrag inte ska falla under just statens jurisdiktion.
Självsaneringen inom kåren påminner om pressens etik och hedersdomstol. Det är inte ett perfekt system, men jag har inte sett förslag på alternativ som är bättre.
Avslutningsvis:
Sverige har cirka 6000 advokater som varje år genomför sammanlagt runt en halv miljon uppdrag. Antalet klander går knappt ens att räkna i promille.
Även det perspektivet förtjänar att hållas i huvudet.