Planen för den gigantiska utbyggnaden av fängelser är chockerande läsning
Kriminalvårdens rapport om sin historiskt stora utbyggnad är inget för nervklena läsare.
Förväntat är mer våld mellan fångar, svårigheter för myndigheten att lyda lagen och usla förutsättningar för att förebygga återfall i brott.
Jag antar att det är så här det slutar när den politik vi har bett om genomförs.
Om tio år ska Kriminalvården ha tredubblat sin kapacitet och ha 27 000 platser i fängelser och häkten, jämfört med dagens fullbelagda 9 000.
I någon mån beror expansionen naturligtvis på utvecklingen av den grova brottsligheten, men det är långt ifrån hela förklaringen.
Satsningen hade inte behöva bli fullt så här stor om utbyggnaden börjat tidigare, vilket den borde ha gjort.
Regeringen tycker om att att anklaga Socialdemokraterna för sölighet. Oppositionen tycker om att påpeka att fängelser faktiskt stängdes på Reinfeldts tid.
Såväl vänstern som högern har rätt.
Den viktigaste orsaken till denna exempellösa tillväxt är dock Tidöpartiernas reformer.
Kriminalvårdens prognos är att 13 av de 48 punkterna i den kriminalpolitiska delen av de fyra partiernas överenskommelse var för sig har stor påverkan på myndighetens kapacitet och kostnader.
Det är obligatorisk häktning i fler fall och dubbla straff för gängkriminella hit och avskaffad mängdrabatt och hårdare straff för återfall dit och en hel del annat som jag inte ska tråka ut läsarna och plåga mina nerver med.
Så nu ska det byggas nytt. Vilket inte blir det enklaste.
Mark ska anvisas, grannar kommer säkert överklaga och bråka, upphandling ska göras, även det blir krångligt, vilken byggfirma som helst kan ju inte anlitas för att bygga fängelser.
Kort sagt, det kommer ta tid.
Ännu ett problem blir personalrekryteringen.
Kriminalvården har, sannolikt på goda grunder, kommit fram till att det är bäst att satsa på geografiska områden där myndigheten redan är etablerad.
Det råkar praktiskt nog vara primärt de tätbefolkade delarna av Sverige. Delar med ”positiv befolkningstillväxt i arbetsför ålder”, en byråkratisk omskrivning för att exempelvis Norrlands inland kan glömma nya arbetstillfällen.
Kriminalvårdens 13 000 årsarbetskrafter år 2024 ska ha ökat till till nästan 35 000 år 2033. Detta i en tid då fler och fler säger upp sig från myndigheten.
Och hur ska då alla dessa män och kvinnor som behövs lockas till verksamheten?
På en prosa med dofter av 1950-talets framstegsoptimism dröms det om ”effektivisering och optimering av befintlig resurs” och ”resurseffektivisering genom automatisering”.
Det mest effektiva sättet att göra jobbet attraktivt är naturligtvis väsentligt höjda löner, men om det sägs inte ett pip i rapporten.
Vilket för mig över till en väsentlig aspekt av detta ämne. Nämligen kostnaden. Detta kommer att bli dyrt. Väldigt dyrt.
Så dyrt att justitieminister Strömmer sannolikt i möjligaste mån försöker undvika att befinna sig i samma rum som finansminister Svantesson.
Eller om det nu är så att hon hålls på gott humör med glädjekalkyler.
Kriminalvården har räknat. Om tio år bedöms det årliga anslaget behöva vara 40,5 miljarder. Men prognosen är att det blir 21 miljarder.
Det här går ju inte ihop.
Men myndigheten gör vad den kan. Och listar kreativa förslag till rimliga kostnader. Möjligen kan gamla hotell, sjukhus och konferensanläggningar byggas om till anstalter?
Dessutom håller sig ju USA med fängelsebåtar. Kanske en möjlighet att testa även här.
Andra förslag är i och för sig kloka, men i dagens politiska klimat hopplösa.
Hemarrest som alternativ till häktning? Strafftidsförkortningar och elektronisk övervakning i stället för kåken?
En elak ståuppkomiker skulle göra guld av den naiviteten.
Ta bara vad gårdagen hade att erbjuda. Regeringen meddelade att att den går vidare med förslaget om visitationszoner. Ett verktyg poliser suckar över och som riskerar att öka misstron mot överheten i de områden där det kommer att användas.
Socialdemokraterna har vett att säga nej till eländet. Men lanserar i stället någonting ännu dummare: den som klär sig som en gängkriminell ska kunna visiteras.
Bäst för oss alla att skrota mjukisarna från Adidas, med andra ord.
Kriminalvårdens slutsatser av all denna tuffhet är, inte överraskande, synnerligen dyster.
Det är ”stora säkerhetsutmaningar” med ökad trångboddhet och allmän trängsel. Personal kan råka illa ut. En fånge kan misshandla en annan intern för att få eget rum och få vara i fred.
Rapporterna om hot och våld mellan intagna har ökat med 21 procent sedan förr året. Det kommer att öka ännu mer.
Myndigheten befarar att den kommer få svårt att leva upp till fängelselagens krav.
Och förutsättningarna att förebygga återfall i brott försämras, vilket kan ”få följder för såväl den enskilde individen som för samhället i stort”.
Sverige kommer helt enkelt bli farligare när kriminella kommer ut från kåken i dåligt skick.
Ett Sverige som sannolikt kommer att ha den största fängelsepopulationen i Västeuropa.
Ett Sverige som ska satsa stenhårt på nya anstalter samtidigt som det skärs ner på skolan.
Frågan är hur bra denna idé egentligen är.
