Engström frias för ett terrordåd han har erkänt
Theodor Engström är någonting så ovanligt som en mördare som frias för terrordådet han har erkänt.
Tingsrättens dom är delvis förväntad, delvis en smula överraskande.
Den 33-årige mannen döms för mordet på Ing-Marie Wieselgren och för förberedelse till terroristbrott för planen att döda Annie Lööf.
Så långt är dagens dom i Gotlands tingsrätt en framgång för kammaråklagare Henrik Olin.
Men domstolen gör en annan bedömning än åklagaren i två viktiga avseenden.
Mordet bedöms inte vara terrorism. Och Engström döms till vård i stället för till fängelse.
Ett faktum som varken ska tolkas som att åklagaren har gjort ett dåligt arbete eller som att domstolen är ute och cyklar.
Bevis kan värderas på olika vis och inom juridiken är gråskalor och nyanser betydligt vanligare förekommande fenomen än tydliga uppdelningar i vad som är rätt och vad som är fel.
Tingsrätten ska för övrigt i detta fall ha en eloge för ett tydligt och pedagogiskt försök att förklara sig fram till sina slutsatser.
Domskälen inleds med en utläggning om vad bestämmelserna om terroristbrott går ut på.
Det kan onekligen behövas, då världen inte ens har lyckats enas om hur denna form av kriminalitet ska definieras. Den enes terrorist kan vara den andres frihetskämpe och svensk lag är inom detta område inte ett under av klarhet.
Domstolen noterar med hjälpligt undertryckt uppgivenhet att förarbetena till lagen inte ger mycket till vägledning och att "praxis som berör terroristbrott är mycket knapphändig".
Intellektuell ansträngning krävdes dock inte av lagman Per Sundberg och nämndmännen för att komma fram till att Engström mördade Sveriges psykiatrisamordnare.
Därmed hade åklagaren nått en tredjedel på sin väg. Det så kallade grundbrottet var uppfyllt.
Men var det ett terrordåd? För att komma över den ribban måste det dels bevisas att mordet allvarligt hade kunnat skada Sverige, dels att syftet med brottet var att injaga fruktan i befolkningen.
Under rättegången argumenterade kammaråklagaren, med hjälp av vittnen för att nationen hade kunna åsamkas allvarlig skada.
Polisens framtida arbete påverkades, politikers möjligheter och vilja till framträdanden kanske skulle begränsas, frågan var om Almedalsveckan ens skulle gå att arrangera i framtiden i sin nuvarande form.
Domstolens slutsats är att mordet inte har kunnat skada Sverige tillräckligt allvarligt. Således inte ett terrorbrott.
Att Engström säger att det var terrorism är av underordnad betydelse. Gott så, erkännanden måste stödjas av annan bevisning. Vi har inte glömt de juridiska pinsamheterna i fallet Quick.
Rörande planerna att mörda Annie Lööf resonerar tingsrätten dock annorlunda.
Efter att ha konstaterat att det är bevisat att Engström planerade att döda henne påpekas det att ett attentat mot en partiledare allvarligt hade kunnat skada Sverige.
Var då brottslingens syfte att sprida skräck? Ja, anser domarna. Därmed är också samtliga rekvisit för terrorism uppfyllda.
Men det här målet handlar inte bara om huruvida brotten ska bedömas som terrordåd eller ej. En annan central fråga är påföljden.
Livstids fängelse eller rättspsykiatrisk vård?
Engström har konstaterats lida av en allvarlig psykisk störning. Något som starkt talar för det senare alternativet.
Men det absoluta fängelseförbudet i fall som detta har avskaffats och åklagare Olin har argumenterat för att mördaren inte är sjukare än att han på ett strukturerat och någotsånär logiskt planerade sin brottslighet.
Alla som följde rättegången och lyssnade på Engströms dillande om ”en sagopojkes sista äventyr” förstår att denne inte har alla hästar hemma, men jag tycker att åklagarens resonemang är rimligt.
Inte minst det faktum att mördaren själv i anteckningar har resonerat om fördelarna med vård framför fängelse är intressant i sammanhanget.
Men tingsrätten gör en annan bedömning och visst, ribban för att strunta i Rättsmedicinalverkets bedömning ligger högt och fallen där det ändå blivit fängelse är få.
Sista ordet är dock inte sagt. Alldeles förvånad skulle jag inte bli om hovrätten gör en väsentligt annorlunda bedömning:
Livstids fängelse för ett mord som bedöms vara terrorism.
