Vi kommer att kräva öppen bar på äldreboendet
Hur mycket dricker du?
För min del blir det bara mindre och mindre.
Det är urtråkigt.
På senaste tiden är det två rubriker som min blick har fastnat på:
”Förslaget: Drick ingen alkohol alls” och ”Larm: Allt vanligare med alkoholdemens”.
De kan väl sägas ringa in vad som är problemet med äldre och alkohol.
Jag har alltid tyckt om att dricka. Om det har förekommit några excesser så var det längesen.
Jag tål inte särskilt mycket, men jag har aldrig velat avstå helt. Jag gillar goda viner, och en och annan gin & tonic.
Ändå har jag minskat ner mängden den senaste tiden.
Ett antal trevliga middagar som inleds med drink och fortsätter med vin fungerar inte längre. Särskilt inte om kvällen avslutas med en drink till, eller avec.
Då kan jag inte sova, utan plågas av fysiskt och mentalt illamående. Kanske har det att göra med kombinationen av vissa mediciner.
Så drinkarna har strukits. Om jag ska unna mig en gindrink kan den inte följas av vin, tyvärr. Förfärligt tråkigt.
Nu är min gin & tonic-ranson en i månaden. Vin dricker jag till maten två till tre gånger i veckan. Mängden per gång har minskat den senaste tiden. Ibland räcker ett glas. Sällan fler än två, numera.
Men drickandet är viktigt för mig, även om jag aldrig legat över gränsen för riskbruk för en kvinna, som är nio standardglas, en och en halv flaska vin i veckan.
De flesta jag känner dricker mer. Bland jämnåriga vänner finns tre kategorier: en som dricker för mycket, en som dricker mycket men tål det, och en som liksom jag tål allt mindre.
Det är gruppen i mitten som regerar. Som undrar varför jag inte följer med på whiskyprovning, som fyller på vinglaset, som aldrig skulle komma på tanken att servera mat utan alkohol.
Vi är en generation som gillar vin, sprit och öl. Den som tror att vi bara dricker kaffe för att vi är pensionärer är helt fel ute.
Enligt en rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning på uppdrag av Systembolaget har alkoholkonsumtionen ökat med 30 procent bland personer över 65 år.
Mina föräldrar drack inte som vi gör, och mina barn gör det inte heller. Det är mellanölsgenerationens bruk det handlar om.
Det är känsligt att utmana våra vanor. När min blodsockernivå blev förhöjd, och jag dessutom tar medicin mot höga blodfetter, sa diabetessköterskan att jag skulle halvera min alkoholkonsumtion.
Gud, vad jag blev förnärmad. Den har ju redan minskat. Ska jag bara dricka gin & tonic varannan månad nu?
Hon tyckte också att min ranson på fyra rutor mörk choklad om dagen skulle minska med 50 procent. Det har jag klarat. Men när jag försöker dricka 1-3 glas vin i stället för 2-6 i veckan blir livet helt enkelt för tråkigt.
När jag kollar detta med några av alla (100 procent) av mina vänner som dricker mer, varav en del har högt blodtryck och fullt utvecklad diabetes 2, så har de aldrig fått några sådana förhållningsorder.
De dricker glatt vidare. Snart kommer vår generation att kräva öppen bar på vård- och omsorgsboendena.