Hårdkokta förslag om Sis-hemmen
Fotboja, isoleringscell och kroppsvisitation.
Den senaste utredningen om Sis-hemmen saknar inte hårdkokta inslag.
Camilla Waltersson Grönvall, någonting så ovanligt som en folklig högerpolitiker, kallade i morse journalisterna till Rosenbads lilla presscentrum.
Ännu en av alla dessa utredningar om Sis-hemmen skulle presenteras och socialtjänstministern inledde traditionsenligt med att skryta om den förträffliga regeringens alla heroiska insatser inom detta politikområde.
Med ett självförtroende värdig en dammsugeförsäljare förklarade statsrådet även att det som nu skulle presenteras är en ”investering i barn och hela samhällets välmående”.
Man behöver inte ha myror i kalsongerna för att ha svårt att stå ut, men efter några minuter tog utredaren Caroline Oredsson, till vardags rättschef på Kriminalvården, dessbättre över.
Hon var med på länk. Det gick som det alltid gör. En mun öppnades och stängdes på en skärm, men inget ljud gick ut.
Teknikstrulet var snart avhjälpt, men eftersom en vakt stod och babblade i sin kommunikationsradio var det inte alldeles enkelt att höra.
Det viktigaste presenterades dock även i text på en skärm:
• Fotboja. För att kontrollera om barn som vårdas enligt LVU följer de regler som har ställts upp om de får lämna hemmet för att exempelvis handla.
• Kroppsvisitation. Enligt nuvarande regler får inte personalen undersöka om en ung person som dömts för brott har med sig knark eller vapen under exempelvis en transport. Det låter inte riktigt klokt.
• Isolering, eller som det heter med en för byråkratsvenska typisk omskrivning: ”ny möjlighet att besluta om avskildhet”.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att nuvarande verktygslåda byts ut mot en som är betydligt större.
Det går naturligtvis att ha invändningar, men i ett Sverige där småglin till torpeder står i kö till Sis-hemmen eller rymmer eller blir fritagna med våld, i ett sådant Sverige behövs förändringar.
Kreativa formuleringar kom och gick under tillställningen.
Vi fick exempelvis veta att även om lagen redan ger vissa möjligheter till fotboja, så har ”upphandlingsproblematik” och ”volymberoenden” dessvärre lett till att möjligheten sällan används.
Efter 23 minuter var det dags för reportrar att få ställa frågor. Onekligen ett fall framåt jämfört med den förra socialpolitiska presskonferensen jag bevistade. Den gången pågick tillställningen i ohyggliga trekvart.
Den pressnisse som har vässat sin chefs framträdanden är värd en löneförhöjning, den saken är klar.
Men vänta nu, har inte Tidöpartierna tillsatt en utredning om att avskaffa Sis-hemmen? Vad ska vi då med dessa förändringar till?
Waltersson Grönvall fick denna högt rimliga fråga av en reporter och svarade jo, visst, men det dröjer ett antal år innan det blir verklighet och nya regler behövs innan dess.
Sedan försäkrade ministern att utredningens förslag ska analyseras noggrant av regeringen innan beslut fattas, trots att hon och alla andra vet att de kommer att bli verklighet.
Ekot, TV 4, SVT och TT undrade dittan och dattan, politiker och utredare parerade hjälpligt, samtliga inblandade gjorde anständiga arbetsinsatser.
Det var måndag morgon i ett Sverige där medelklassens mer eller mindre välartade barn ännu ligger och sover.
Potatislovet som blev höstlov som blev läslov har inletts.
Språklig kreativitet hör inte bara förändringar av Sis-hemmen till.
Det här är Oisín Cantwell