Drömmen om en islamistisk stat
”Ingen vet vilket inflytande det Muslimska brödraskapet har i Egypten”
Året är 1928. Den egyptiske läraren Hassan al-Banna grundar en organisation vars mål är att hjälpa den fattiga befolkningen.
I dag är Muslimska brödraskapet världens största islamistiska rörelse.
Frågan är – vad vill denna politiska och religiösa kraft uppnå?
Al-Bannas dröm var att skapa en islamistisk välfärdsstat, vilket skulle ske med hjälp av allmosor som skulle fördelas för att ingen skulle behöva leva i fattigdom.
I ett mycket fattigt och förtryckt Egypten utvecklades organisationen snabbt till en folkligt förankrad väckelserörelse som började drivas bland annat skolor och sjukhus.
Verksamheten spred sig snart även till andra muslimska länder som Jordanien, Syrien, Palestina och Sudan.
Rörelsen var revolutionär och hade en paramilitär gren, men valde tidigt på 70-talet den parlamentariska vägen och tog avstånd från allt våld. Hur stark ställning har då Muslimska brödraskapet i Egypten i dag?
Och vad händer om rörelsen, utan tvekan den viktigaste oppositionella kraften i landet, tar makten?
Det är inte helt lätt att svara på dessa frågor.
Det går knappt ens att avgöra vilket inflytande organisationen har. Visserligen knep den en femtedel av parlamentets platser i valet 2005, något som ingen annan oppositionsrörelse mäktat med sedan kungadömet störtades 1952.
Men i förra årets val drog brödraskapet tillbaka sina kandidater som protest mot vad som ansågs vara omfattande valfusk.
Eftersom det inte förekommer opinionsundersökningar i Egypten är det svårt att säga något om hur stark ställning rörelsen har.
Men den mångåriga verksamheten med gratis sjukvård och juridisk assistans gör att förtroendet kan anses vara stort, inte minst bland landets alla fattiga.
Ytterligare ett problem är att det finns olika falanger inom rörelsen. Vissa är reformsinnade, andra mer konservativa, vilket bidrar till viss osäkerhet beträffande målsättningar.
Denna oklarhet har lett till enorma skillnader i hur politiker, debattörer och historiker uppfattar Muslimska brödraskapet.
Här i Sverige har till exempel folkpartisten Fredrik Malm varnat för att organisationen kan införa en islamistisk diktatur i Egypten, medan Jan Hjärpe, professor i islamologi, närmast jämför den med kristdemokraterna.
– Jag tror inte att brödraskapet skulle införa en fundamentalistisk diktatur. Egypten har lärt sig av Iran, vars revolution var bred, men som kidnappades av fundamentalister, säger Ann-Kristin Jonasson, doktor i statsvetenskap och expert på mellanöstern.
– Frågan är dessutom om organisationen ens skulle vinna ett val. Mycket av stödet beror på att de hittills varit det tydligaste alternativet till den auktoritära regimen. Men om det bildades nya partier så får brödraskapet konkurrens.
Jonasson påpekar dessutom att all forskning visar att islamister som kämpar med fredliga medel är mycket öppna för kompromisser.
President Hosni Mubarak hävdar att Muslimska brödraskapet är det största hotet mot säkerheten i Egypten.
Men regeringen har inte de senaste 50 åren kunnat bevisa att organisationens ledning legat bakom några allvarligare våldsaktioner.
Och rörelsen har hållit en låg profil under de senaste veckornas revolt.
Utöver allt detta: Muhammed Badie, rörelsens nuvarande ordförande, har precis som sina företrädare i modern tid förespråkat ett demokratiskt flerpartisystem.
Han förhandlar med landets vice president Omar Suleiman och kräver att en samlingsregering tillsätts.
Vi vet inte vad som kommer att hända i Egypten.
Men det är viktigt att förstå att faktumet att Muslimska brödraskapet drömmer om en islamistisk stat inte är samma sak som att Egypten är på väg att bli ett nytt Iran.