Trojaner i människors datorer är ingen småsak
En opinion kan svänga lika snabbt som totalt.
För bara ett årtionde sedan var politikerna chanslösa då de försökte införa buggning av datorer.
Inrikesminister Anders Ygeman lät i dag meddela att regeringen tillsätter en utredning som ska undersöka hur en lag om hemlig dataavläsning kan se ut.
Vi talar om ett oerhört ingripande tvångsmedel, det kommer att bli polisiärt möjligt att i realtid följa en person dygnet runt och få en hygglig chans att dokumentera allt från politisk åskådning till sexuella preferenser.
År 2005, med de brinnande skyskraporna på Manhattan ännu i färskt minne, försökte sig den dåvarande socialdemokratiska regeringen på någonting liknande.
Remissinstanserna for dock i taket. Längst gick Datainspektionen, som undrade om förslaget ens var lagligt och påpekade fräckt nog att vår rätt till ett skyddat privatliv är reglerad i såväl grundlag som Europakonventionen. Utredningen slängdes raskt i papperskorgen.
Med de senaste årens attentat i Paris, Bryssel och Köpenhamn har terrorismen emellertid kommit närmare Sverige och opinionen svängt.
Visserligen kunde Carl Bildt i höstas på Twitter påpeka att ”Hysteri bör inte ligga till grund för nya lagar. Förslag måste granskas noga. Statstrojaner i medborgares datorer är ingen småsak.”.
Men den förre statsministern och utrikesministern är numera handelsresande inom alla möjliga områden och behöver inte bekymra sig om den genomsnittliga samtidspolitikerns största mardröm, att anklagas för att vara ett mähä i kampen mot islamistisk terrorism.
Min gissning är att regeringen kommer kunna driva igenom lagen med bekväm parlamentarisk majoritet. Protester från Vänsterpartiet och enstaka riksdagsledamöter inom den borgerliga oppositionen leder möjligen till en och annan debatt i riksdagen, men sådana irritationsmoment är Ygeman van vid att hantera.
Måste då inte lagstiftningen hänga med i den tekniska utveckling som terrorister och andra grovt kriminella vet att utnyttja? Är det inte rimligt att acceptera vissa inskränkningar i vår integritet om det är en förutsättning för att bedriva en effektiv brottsbekämpning?
Jo, naturligtvis. Men en lag som ger staten rätt att bugga datorer är en befogenhet som sträcker sig längre än någonting annat vi har sett, och då ska gudarna veta att vår frihet medelst nya paragrafer redan har naggats ordentligt i kanten sedan terrordåden den 11 september.
Fråga Tysklands förbundskansler Angela Merkel eller Frankrikes president François Hollande, vars telefoner har ingått i USA:s massavlyssning.
Dessutom har vi inte sällan sett en ändamålsglidning rörande dessa lagar. Politiker lovar att de endast ska användas i undantagsfall, får tummen upp och genomför sedan någonting annat.
Ta bara datalagringsdirektivet, som skulle användas i bekämpningen av terrorism och annan mycket grov kriminalitet. Innan någon visste ordet av gällde det alla brott där fängelse ingår i straffskalan.
I en intervju med TT påpekar Ygeman att det krävs domstolsbeslut för de redan befintliga tvångsmedlen – exempelvis buggning och telefonavlyssning – och att han föreställer sig att en sådan ordning kommer att byggas in även i detta fall.
Det låter ju bra. Problemet är bara att domstolarna slentrianmässigt säger ja och amen så fort en åklagare hostar om en begäran om hemliga tvångsmedel.
Jag har inga problem med att polisen och Säpo får möjlighet att bugga terroristers och knarkbaroners datorer. Men stannar statens intresse för medborgarnas personliga sfär vid den grövsta kriminaliteten? Vi har alla anledning att känna oro.