Trygghet är viktigare än dyra märkesjackor
Varje morgon från och med första advent tände vi ljusen.
Fröken Kerstin släckte belysningen och klassrummet fylldes av skenet från små levande ljuslågor, ett på varje skolbänk.
Hon slog upp sin bok och började läsa, julberättelser från förr; Jesusbarn, tomtar och julbockar i trollbindande förening.
En ljus kvart varje mörk decembermorgon, på fredagarna förgylld med medhavd fika.
Det är ännu ett av de mest skimrande minnena i min barndoms smyckeskrin; min lilla flaska med julmust och den tomteprydda burken, fylld med mammas kakor och oändliga omsorg.
Lussebullarna var utan saffran och adventsljusstakarna hemma i vårt kedjehus de klassiska svenniga.
Om detta visste jag inget, inte som de högst medvetna barnen i det olidligt trendiga grannskap där jag nu bor.
Jag visste, eller snarare kände, bara tryggheten och omsorgen, det enda ett barn egentligen behöver långt hellre än Canada Goose-jackor och designade barnkalas.
Nu jäktar jag mellan jobbet i Italien och de annalkande julplikterna och undrar om mamma var lika stressad när hon fyllde min kakburk på torsdagskvällarna, vintern 1979. Var hon det så lät hon aldrig mig och småsystrarna ana det, hennes och pappas omsorg var för oss självskriven, en grundtrygg ram runt hela vår tillvaro.
Jag läser så, sent om kvällen, i Zlatan Ibrahimovics självbiografi, om en annan barndom.
Samma Sverige, några år senare, men en annan värld, på alla plan.
Skildringen är smärtsam, kanske för att den är så osentimentalt nedtecknad. Inget plågsamt smet, bara rakt upp och ner om ett tomt kylskåp, ständig hunger, bråk, otaliga flyttar, ölburkar som tömdes i vasken i smyg, känslan av utanförskap, oförstående.
Men precis som i Åsa Linderborgs magiska ”Mig äger ingen”, finns den ändå alltid där, kärleken mellan barnet och föräldrarna, viljan att förstå, förklara, försvara.
Min värld som liten var just liten, oskuldsfull, skyddad, kanske för skyddad.
Ändå skulle jag önska varje barn sådana minnen att bära med sig i livet, som mina decembermorgnar med klass 1b i Vinbergsskolan.
Med tiden lär vi oss alla ändå att utanför ljuskretsen bor mörkret.