Vi vet redan vad vi ska äta – och inte
Karin Ahlborg om Livsmedelsverket
Det är lika förvirrat som vanligt att köpa mat.
Jag har kommit på att det är Livsmedelsverkets fel.
Det är inte bara jag som har lust att lägga ner hela verksamheten som går ut på att handla, laga och äta mat.
Kärnfysik framstår nästan som en sällskapslek i jämförelse med att hålla koll på fibrer, vitaminer, fetthalter, omega3, fullkorn, salt, socker, vegetabiliskt fett…
Jag blir matt bara jag tänker på det.
Så här var det inte före 1970-talet när Livsmedelsverket bestämde sig för att börja härja med våra matvanor.
Nu har verket inget bättre för sig än att oavbrutet tala om för oss vad vi ska äta.
Och ibland undrar jag om gynnarna där i Uppsala har klart för sig hur mycket de spelar livsmedelsproducenterna i händerna med varje snärt av pekpinnen.
Vi är visserligen förskonade från den uppsjö av hälsopåståenden som florerar i exempelvis USA men det är ändå Livsmedelsverkets påbud som får det att gå runt i skallen när varenda vara skriker fiberberikad, rik på omega-3, fullkorn, osötad och light.
Det allra konstigaste är att vi faktiskt inte ens har behov av att bli mästrade om vår mat eftersom kostundersökning efter kostundersökning visar att vi äter bra och nyttigt på det hela taget.
Om jag fick bestämma skulle Livsmedelsverket helt enkelt sluta bekymra sig om maten på våra tallrikar och i stället inrikta sig på att nypa livsmedelsproducenterna i öronen så att de börjar sköta sig med sin märkning till att börja med.
Senast i dag upptäckte jag att Pärssons fortfarande märker sina förpackningar med tunna kalkonskivor med devisen Våra råvaror kommer från svenska gårdar trots att kalkonköttet kommer från Tyskland.
Den frågan bråkade jag om för si så där fem år sedan så det är kanske lite tidigt att förvänta sig att man ska ha hunnit kolla att företagen följer Livsmedelsverkets egna anvisningar för märkning.