Baksi kan inte det här med ödmjukhet
Stieg Larsson, initiativtagaren till tidskriften Expo, är i dag en av världens mest säljande författare.
Hans fängslande romansvit om den politiskt korrekte Mikael Blomkvist och den politiskt inkorrekta Lisbeth Salander omsätter enorma belopp.
Stieg själv förändrades bevisligen inte av försäljningsframgångarna, eftersom han rycktes från jordelivet innan böckerna ens hade tryckts.
Den exempellösa succén har dock stigit andra åt huvudet, och startat en osmaklig tävling om vem som kände den envise kämpen bäst. Eftersom publiken är så stor går det till och med att försörja sig på att hålla föredrag och berätta anekdoter om Stieg och hans små egenheter.
Nu har journalisten Kurdo Baksi skrivit en bok om sin ”storebror”, och om alla caféer de satt på. Men framförallt handlar boken om hur Baksi själv ridderligt räddar tidskriften Expo och synbarligen oavbrutet ger ”storebror” Stieg det ena snusförnuftiga rådet efter det andra.
Ödmjukhet är inte Baksis paradgren. Men när han kallar Stieg Larsson för medioker journalist undrar jag om han drabbats av hybris i mer patologisk form.
– Det tycker jag att vi alla kan vara överens om, sa Baksi i SVT:s Kulturnyheterna i veckan.
Vadå överens?
Baksis bevisning är inte direkt blytung. Det märkliga påståendet grundas nämligen helt på att Stieg, när han för elva år sedan skrev en TT-artikel om hur nazistiska grupper i Sverige registrerat mer än 1 000 meningsmotståndare, hade intervjuat en bekant som också jobbade på Expo.
Med det resonemanget är en överväldigande majoritet av den svenska murvelkåren medioker, eftersom så gott som alla – inklusive Baksi i egen hög person – vid något tillfälle intervjuat någon de känner.
Det viktiga är förstås att innehållet i Stiegs TT-artikel var korrekt. Vilket man inte kan säga om Baksis bok.
Den vimlar av sakfel.
En del felaktigheter är löjliga, som när Baksi (och förlagets eventuella faktagranskare) inte kan skilja på Skåne och Blekinge, och inte vet vem som gör vad på Expo-redaktionen.
Andra fel är allvarligare, inte i första hand för att de ger högerextremisterna nya möjligheter att fabricera argument, utan för att de tycks gripna ur luften och för att de kastar skit över en död mans självuppoffrande livsgärning.
Baksi, och alla andra tyckare, får naturligtvis ha vilka åsikter som helst om Stieg Larsson. Men en slafsig bok är en slafsig bok, och om man anklagar andra för att förfalska verkligheten får man själv stå ut med en saklig och detaljerad granskning, utförd av de som var med. Den kommer.