Politiker har i många år slipat den sten som satts i rullning
Nu slickar de sig om munnen, nätkrigarna.
Deltagare på ett Vänsterpartistiskt evenemang på temat antifascism blev under onsdagskvällen attackerade. Enligt Expo, vars medarbetare var en av de inbjudna talarna, utsattes folk för fysiskt våld, pepparsprej och rökbomber. Det måste ha varit fruktansvärt skrämmande för de 100-tal personer som var där. I skrivande stund har tre personer förts till sjukhus.
Jag skäms över att den första tanken som dyker upp i mitt huvud är: fanns det inga väktare på platsen?
Men jag skakar av mig skammen.
Det är inte konstigt att det är det första jag tänker på när jag själv har fått säkerhetsgenomgångar i samband med betydligt mindre politiskt laddade evenemang. I dag är det mer regel än undantag att den typen av åtgärder måste vidtas om någon inbjuden ska prata om antifascism, feminism eller HBTQI-frågor.
Någonting har verkligen gått sönder.
Fast, formulerar man det så låter det som en slump, ett misstag. Som att något har råkat gå sönder. En mer korrekt beskrivning är att politiker och debattörer i många år har slipat den sten som ikväll sattes i rullning.
Ni vet vilka ni är.
Över tid har fler och fler etablerade opinionsbildare anslutit sig till konspirationer om folkutbyte, målat ut som ett akut hot, uppmanat till att beväpna sig och sagt att slutet för den västerländska civilisationen är nära om vi inte agerar.
När människor nu gör det, när deras ideologiska gelikar går från ord till handling, är det en utveckling dessa nätkrigare både förutsåg och önskade. Låt dem inte säga något annat.
Ulf Kristersson kallar attacken mot evenemanget för ”en attack mot hela vår demokrati” och konstaterar att ”det har ingen plats i vårt fria och öppna samhälle”.
Så är det verkligen.
Den senaste tidens debatter om huruvida det är okej eller inte att avbryta möten genom att ropa frågor eller skandera slagord bleknar i ljuset av det här. Ändå misstänker jag att attacken mot det här politiska mötet kommer att ses som en isolerad händelse, frikopplad från politik och samhälleliga strömningar.
Det är förjävligt.
Speciellt i en tid då stickande Rebellmammor, Greta Thunberg och folk som håller upp skyltar i tv ses som hotfulla, globala rörelser.
Det kommer låta ungefär som det gör när incels och andra (vita) män kallas ”enskilda galningar” när de begår våldsdåd, medan deras mer brunhyade diton ses som en del av det stora hotet mot väst.
Jag tror inte att männen som pratar om våld och medborgargarden som en lösning på samhällsproblem kommer att hylla onsdagens attack öppet. Men om några dagar (om inte timmar) kommer de börja skriva saker som ger uttryck för någon typ av förståelse.
Om så sker vill jag höra Ulf Kristersson säga att attacken inte skedde i ett vakuum, att det i hans eget regeringsunderlag finns personer som under lång tid gett uttryck för våldsfantasier och konspirationer som försätter den antirasistiska rörelsen i direkt fara. Och att han ämnar ta tag i det.
Annars är hans ord om det fria och öppna samhället noll värda.