SD blir störst när vänstern blundar
Sverige går mot en politisk omvälvning mer dramatisk än något vi sett sedan andra världskriget.
Sverigedemokraterna, ett parti med rötter i mörkaste främlingshat, är snart störst. Socialdemokraterna petas från tronen där de varit ohotade i 102 år. De traditionella borgarna kan förvandlas till transportkompani åt Jimmie Åkesson.
102 år!
Vänstern försöker trolla bort vad som sker. LO-basen Thorwaldsson förklarar den förestående politiska katastrofen med att statsministern tvingats försvara en slopad värnskatt. Helene Hellmark Knutsson, ordförande för Socialdemokraterna i Stockholm, säger att det behövs mer pengar till skola och sjukvård.
Daniel Suhonen, ständig vänsteroppositionell, skyller på höstbudgeten.
Tänk om livet vore så enkelt. Lite mer skatt, några fler bidrag till landsbygden: medborgarna dansar på gatorna, skrattar och omfamnar varandra och återvänder till fadershuset.
Alla vet att det inte är några bidrag hit eller dit som saken gäller. I så fall skulle högerpopulisterna Ny Demokrati med Ian och Bert i spetsen blivit största parti under finanskrisen på 1990-talet.
Visst har klassklyftorna ökat men svenskarna lider inte nöd. I stort sett alla har fått det bättre. De som verkligen har det svårt är en liten minoritet och förklarar inte de stora väljarströmmarna till Sverigedemokraterna.
De politiska samtalen runtom i vårt land handlar inte om värnskatt.
De handlar om invandring och kriminalitet.
Populister når makten därför att de ljuger och förenklar, slänger beskyllningar omkring sig och utpekar tydligt identifierbara minoriteter som syndabockar. Populister förråar samtalet och vädjar till människors sämsta sidor. Jimmie Åkesson använde under valturnén förra året en stor bild av Stefan Löfven och Ulf Kristersson som förstärkte intrycket av att den senare är kortväxt, på bilden mycket mycket kortare än Löfven. Hä hä hä!
Sådan är populismen, i stort och smått.
Men det är inte därför populismen växer.
Den växer därför att den pekar på problem som medborgarna uppfattar som just de stora frågorna i vår tid.
Som migrationen.
Sverige har på kort tid gått från att vara ett relativt homogent samhälle till att vara ett invandringsland. 20 procent av befolkningen är född utomlands. Var femte person.
Det finns länder som har större procent invandrare. Men det är små skatteparadis, små handelsnav eller feodala furstendömen i Mellanöstern som importerar tjänare och all övrig arbetskraft. Eller länder som ligger granne med den ena krigskatastrofen efter den andra. Som Libanon.
Av länder jämförbara med Sverige har inget mer än Österrike procentuellt så många invånare födda utomlands. Inte USA. Inte Storbritannien. Inte Tyskland. Inte Norge. Inte Danmark. Sannerligen inte Finland.
Kriminaliteten hänger ihop med migrationen. Eller bristande integration som vi brukar säga.
Så sent som 1999 var andelen invånare födda utomlands elva procent. På 20 år har alltså den andelen nästan fördubblats. Och de nyanlända kommer från länder och kulturer långt borta.
Det har fått enorma konsekvenser. Så kallade utanförskapsområden finns över hela landet. En liten stad som Filipstad har procentuellt lika många flyktingar som Libanon. Vad gör det med medborgarnas syn på samhället? Deras tro på framtiden när kommunens tjänstemän varnar för konkurs på grund av alla nyanlända som behöver bidrag?
Svåra frågor, på många sätt så subtila och besvärliga att formulera att de knappt går att greppa.
På andra sätt så smärtsamma att man värjer sig.
Vad är ens frågeställningen?
Så vänstern valde den enkla vägen och pratade om annat när den inte tutade banala självklarheter som att invandrare gör nytta i vården och att alla människor är lika mycket värda.
Sverigedemokraterna tackar och tar emot.
PODD Så vinner Sverigedemokraterna kampen om nätet
I nyhetspodden Aftonbladet Daily pratar vi om Sverigedemokraternas framgångar online med journalisten och författaren Jonathan Lundberg.