De nya herremännen flyttar in i glaspalatset mitt i stan
Den nya tidens makthavare tar plats i stan.
Spelutvecklaren King flyttar till SE-bankens tidigare lokaler mitt i Stockholms city. 11 500 kvadratmeter kontorsyta på sex plan.
Det meddelade fastighetsbolaget Vasakronan tisdagen den 19 augusti. I framtiden kan historikerna använda den dagen som symbol för det stora skiftet i svensk ekonomi och hur grunden för allas våra liv förändrades.
Hus och lokaler har alltid speglat samhällets reella maktförhållanden. De stora kyrkorna förlorade sin särställning när industrialismens fabriker och kontor blev de nya tyngdpunkterna. Sedan uppfördes de stora kommunhusen som blev dominerande i städerna. Tänk på Stadshuset i Stockholm och vilket kommunhus som helst i Bergslagen, Norrbotten eller valfri plats i Sverige.
Tänk på bankpalatsen vid Kungsträdgården i Stockholm.
Tänk på Ivar Kreugers Tändstickpalats på andra sidan Kungsträdgården.
Tänk på forna tiders slott och landsbygdens herrgårdar.
Alla är symboler för pengar och makt.
Spelbolaget King skapade den globala succén Candy Crush som har 258 miljoner användare. Kings grundare Sebastian Knutsson, Lars Markgren, Patrik Stymne och Thomas Hartwig är miljardärer men inte särskilt kända för allmänheten.
Den kändaste spelmiljardären i Sverige är väl Markus Persson som sålde sitt bolag Mojang till Microsoft för 2,5 miljarder dollar 2014. Han var 35 år då och köpte strax en av Hollywoods dyraste villor.
Hus speglar som sagt samhällets maktförhållanden.
Sådana som Markus Persson kallas ibland av äldre kapitalister för "luvtröjor". Det är en vänlig och skämtsam beskrivning av it-världens klädkod, en aning nedlåtande.
När jag tittar på affärstidskriften Veckans Affärers senaste lista över Sveriges miljardärer syns dock skiftet tydligt. Listan är ett ovärderligt redskap för den som vill förstå hur ekonomin förändras. De nya, stora pengarna finns i underhållning i bred mening.
Plats 13: Martin Lorentzon, medgrundare av Spotify. God för 28 miljarder.
Plats 18: Daniel Ek, Spotify. 20 miljarder.
Plats 21: Markus Persson, före detta Mojang. 18 miljarder.
Plats 44: Lars Wingefors, THQ Nordic. 7 miljarder.
Så fortsätter det. Kvar finns de gamla rikingarna som HM:s Stefan Persson och Tetra Paks-familjen Rausing, och industrialister som familjen Johnson. Men de nya pengarna finns i spel, resor och underhållning.
I somras läste jag en intressant artikel i en engelsk tidning om John Lennons hus i Weybridge väster om London. Det var till salu för 8,9 miljoner pund. Lennon bodde där åren 1964-68. Det var fortfarande en ganska blygsam tid, för att inte säga oskyldig, när popstjärnorna köpte stora hus i förorterna och funderade på vad de skulle göra efter musikkarriären. Ringo Starr ville öppna frisersalong.
Det dröjde inte länge förrän popstjärnorna köpte slott i stället. Den gamla adeln hade inte råd att behålla dem. En lycklig man som blev den nya aristokratins mäklare hade ett råd att ge:
30-40-50-60 – du kan aldrig ha för många rum. Se bara till att taket inte läcker.
Samme mäklare kunde nu se en ny trend. Popstjärnorna är inte lika rika längre. Och inte lika slösaktiga. Nu är det finansmän som köper slott och herresäten.
Som i Sverige alltså. Sörmland och Uppland är nerlusade med finansmän som skaffat gods med tillhörande jakträttigheter.
Jag går förbi Sergels torg och ser den nya glasfasaden som tornar upp sig över stadens medborgare. Den nya makten. Kanske går de nya herremännen fortfarande i luvtröjor.
Om några år börjar de köpa upp alla gods de kan hitta och säger att de är hängivet intresserade av jakt och natur.