Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Vi lever redan i ett storebrorssamhälle

Som det sista landet i Europa röstade Sveriges riksdag i förra veckan med stor majoritet igenom EU:s datalagringsdirektiv. Det innebär att teleoperatörer och internetleverantörer blir skyldiga att under sex månader lagra uppgifter om svenska folkets mobil- och internettrafik. Syftet är att vissa uppgifter ska kunna användas av polisen i jakten på terrorister och andra grova brottslingar.

Viktigt att påpeka är att det bara är uppgifterna om trafiken som ska lagras, till exempel vem som kommunicerade med vem. Själva inne­hållet, alltså vad som sades under samtalen, ska förhoppningsvis inte lagras. Trots att riksdagsmajoriteten var stor har protest­erna ute i landet inte uteblivit. ”Det handlar om ett långtgående integritets­intrång”, skriver en debattör. ”Integritetsfrågan är vår tids kärnkraftsfråga”, skriver en annan. ”Med små små steg närmar vi oss storebrors­samhället”, är ett tredje argument.

Kära nån, säger jag. Vi närmar oss inte storebrorssamhället. Storebrorssamhället är redan här. Vi är redan över­vakade överallt, på ­vägar, gator och torg, på skolor och arbetsplatser, i ­butiker, i parkeringsgarage, på banker och försäkringsbolag. Varje steg vi tar iakttas av någon – och det är inte bara staten som övervakar oss utan i ännu högre grad kommersiella intressen.

När unga politiska idealister hävdar, att det nu är viktigare än någonsin att slå vakt om integritetsfrågan, så har man uppenbarligen inte märkt att den personliga integriteten i praktiken inte existerar längre. Dessvärre är det inte bara staten och kommersiella intressen som har drivit fram denna utveckling. Även vi medborgare själva – inte sällan samma personer som nu protesterar mot EU:s datalagringsdirektiv – har ­varit duktiga på att hjälpa till.

För i dag lägger vi frivilligt ut våra liv på nätet, på Facebook, på Google, i ­Twitter och i bloggar. Vi avslöjar ­våra innersta hemligheter. Vi röjer våra ­familjeförhållanden. Vi be­rättar om oss själva och våra sjukdomar. Vi visar bilder på våra barn. En del kvinnor lägger till och med ut sina förlossningar på nätet. Vi informerar våra Facebookvänner om allt vi företar oss. Vi ut­lämnar oss helt. På kuppen förlorar vi vår integritet och vårt privatliv.

När telebolag och internetleveran­törer genom datalagringsdirektivet nu åläggs att lagra uppgifter om folks ­mobil- och internetkontakter så ska dessa ”bara” sparas i sex månader. Allt vi själva lägger ut om oss på ­Facebook, Google och Youtube ­kommer däremot att lagras och ­finnas kvar i all evighet. Det är bland annat miljardföretaget ­Facebook som äger all information om oss.

När vi väl har lagt ut denna på ­nätet kan vi inte påverka vad som händer med den. Därför inställer sig frågan: Vad gör Facebook och Google med all den information vi ställer till deras förfogande?

Säljs den vidare till dem som vill ­betala? Till andra kommersiella ­företag? Till organisationer och ­intressen som vi inte alls vill ha med att ­göra? Jag vet inte men frågan ­måste ställas.

För den som slår vakt om integriteten är detta en djupt olycklig ­utveckling. Själv är jag dock inte särskilt orolig för att polisen ska misstänka mig för terrorbrott när de väl börjar kolla mina telefon­samtal. ­Roligare kan man ha än att lyssna på dem.

Snart kommer alla ...

... politiker med karriär­ambitioner att tystna. De kommer inte att låta en e­nda floskel komma över sina ­läppar. Det har ­näm­ligen ­visat sig vara ett framgångskoncept att ­hålla käft. Det har Socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfven ­visat. Ju mer han håller ­truten, desto mer stiger opinions­siffrorna. Även stats­minister Fredrik Reinfeldt har länge insett detta – för att inte tala om hans (före detta?) hustru Filippa som verkar ha tappat tal­förmågan helt.

Vanlig magnecyl ...

... skyddar mot cancer. Det fick vi veta häromdagen. En studie i den ­”ansedda” tidskriften ­Lancet visade att acetyl­salicylsyra (som finns i Magnecyl, Treo och Albyl) hindrar cancer från att sprida sig. Tänk att det var så ­enkelt! Det måste kännas trist för alla cancerforskare som i decennier har slitit sitt hår för att försöka lösa ­cancerns gåta, när det nu ­visat sig att det räcker med att ta en Treo-­brustablett.

Följ ämnen i artikeln