Våldets gränser har förflyttats
Publicerad 2021-07-01
En polis dog i går kväll. Han sköts ihjäl, i sin uniform, när han gjorde sitt jobb. Våldets gränser har förflyttas ytterligare, och för samhället är det ett misslyckande att det sker ännu en gång i Biskopsgården.
Den drygt trettioåriga polisen var relativt ny i sitt yrke och hade jobbat på Hisingen i Göteborg i ungefär ett år. I går kväll var han på plats, enligt polisen, på grund av den ”konflikt som ligger och pyr”.
Det är en nyhet som är ofattbart sorglig, och som tur är extremt ovanlig.
Under de senaste trettio åren har fem poliser avlidit i tjänsten. Senaste gången var 2007. Mest kända är morden på Robert Karlström och Olle Borén i samband med rånet i Malexander 1999.
Men det är också en nyhet som tyder på att vi passerat ytterligare en gräns för vem våldet drabbar i våra förorter. Och ännu en gång sker det i Biskopsgården.
Konflikten i Biskopsgården kunde 2020 enligt en sammanställning i GP kopplas till 19 mord, och gräns efter gräns har passerats.
När en 17-åring sköts ihjäl 2013 handlade rubrikerna om offrets då ovanligt unga ålder.
I mars 2015 på Vår krog och bar vid Vårväderstorget tog sig tre maskerade män med automatvapen in i restaurangen. Två personer dog och åtta skadades i vad som för tankarna till en amerikansk drive-by-shooting.
2015 var Luna, 4, på väg hem från en fisketur med sin pappa när bilen de åkte i sprängdes. Ett år senare sprängdes Yuusuf, 8, till döds av en handgranat som kastades in i lägenheten.
Och i dag, den 30 juni 2021 skrivs ett nytt kapitel i Biskopsgårdens våldsamma historia: För aldrig förr har en polis skjutits ihjäl i vad som verkar ha en koppling till den nya gängkriminella miljön i utsatta områden.
Det är för tidigt att slå fast om polismannens död säkert är kopplad till dessa konflikter. Vi vet inte heller om han var måltavlan för skotten.
Vad vi vet är att de 26 000 invånarna i Biskopsgården på Hisingen i Göteborg i morse vaknade i morse upp till en ny verklighet.
Invånare som skulle ta sig till jobb, skola och förskolor, men möter avspärrningar och polisbilar i ett liv som har blivit ännu mera otryggt.
Biskopsgården byggdes i mitten av förra seklet som ett nytänkande miljonprogramområde med inhägnade gårdar med lekplatser, där barnen skulle kunna släppas ut och leka och känna sig trygga.
Det blev inte så.
I stället är det ett av de sex områden som polisen pekar ut som särskilt utsatta i Göteborg. Det vill säga en plats där den socioekonomiska statusen är låg och där kriminella element påverkar lokalsamhället.
I dokumentärserien ”Gängkrigens tid” på TV4 vittnar en av de kriminella om att allt började med ett svartsjukedrama. När en av gängledarna hamnade i fängelse, träffade hans flickvän en ny kille. Han blev konfliktens första offer och ledde till en långdragen konflikt mellan södra och norra Biskopsgården. Unga pojkar tvingas välja sida, de har ärvt kriget utan att veta orsakerna bakom.
Göteborgs mål är att ingen göteborgare ska bo i ett särskilt utsatt område 2025. Man satsar därför 11 miljarder på att investera i renoveringar och nyproduktion och en social investeringsfond som ska stötta barn och ungdomar.
Den intervjuade gängmedlemmen berättar att han inte gått ur nian. Han är inte ensam. Det säger något om var vi måste börja.
Göteborgs strategi handlar om att skapa framtidstro. Det är ett steg på vägen, men tiden börjar rinna ut. Under tiden tvingas familj, arbetskollegor och vänner sörja en man som försökte minska brottsligheten och skapa trygghet för dem som bor i Biskopsgården.
