Därför vinner Putin på flygkapningen
Innanför Kremls murar sitter president Vladimir Putin förmodligen och är ganska nöjd med den uppblossade krisen mellan EU och Belarus.
Ju mer fientligt EU blir mot diktatorn Lukasjenko desto mer måste denne söka skydd hos Putin.
Därmed minskar risken för Rysslands värsta mardröm.
Med någon dags perspektiv framstår Putin som den stora vinnaren på den statsterrorism som Lukasjenko ägnade sig åt när han lät tvinga ned Ryanair-planet.
Envisa rykten från högt uppsatta personer i ett antal östländer gör dessutom gällande att det var Ryssland som hjälpte till att organisera och genomföra flygkapningen eller åtminstone gav sitt godkännande till operationen. Ryssland stöttar Belarus och tycker man agerat helt enligt internationella regler.
Lukasjenko har helt enkelt ingen historia av att våga utmana det internationella samfundet på det här sättet. Medan Putin gång på gång visat att han inte drar sig för att till och med mörda obekväma ryssar på utländsk mark.
Än så länge är detta dock inte mer än rykten. Några konkreta bevis finns inte.
Däremot råder det ingen tvekan om att Putin vunnit mycket på incidenten.
Med sitt beslut att stänga europeiskt luftrum för belarusiskt flyg och frysa tillgångar har EU i praktiken isolerat Lukasjenko och tvingat honom djupare in i armarna på den enda vän han egentligen har, Vladimir Putin.
Därmed inte sagt att EU:s beslut är fel. Kanske hade det till och med varit önskvärt med ännu tuffare åtgärder. Men den geopolitiska realiteten är likväl att Lukasjenko nu blir ännu mer beroende av skydd och hjälp från Ryssland.
Vilket är precis vad Putin eftersträvar. Den ryske presidentens mardröm är att Lukasjenkos regim ska falla och bana väg för en västvänlig ledare i Belarus. En som precis som regimen i Ukraina eftersträvar medlemskap i EU och Nato.
Återupprätta stormakten
I Putins ögon skulle det innebära att Ryssland blir ännu mer inringat av den fientliga västliga militäralliansen. Han vill ha forna Sovjetrepubliker som Belarus, Georgien och Ukraina som buffertzoner mot Nato. Hela hans plan att återupprätta Rysslands anseende som stormakt bygger på det.
Därför blev Putin mycket nervös när folket i Belarus reste sig i gigantiska protester mot Lukasjenko i somras sedan han fuskat till sig segern i presidentvalet. Ryssland behövde aldrig invadera Belarus för att förhindra Lukasjenkos fall men stöttade honom både polisiärt och med indirekta hot om att ingripa.
Demonstrationerna fortsatte i månader trots den belarusiska polisens och säkerhetstjänstens extremt brutala behandling av de som vågade protestera. Lukasjenko såg ut att sitta löst men till slut tog våldet ut sin rätt.
Människor vågar inte längre gå ut på gatorna och visa sin vrede.
Men det är sannolikt ett tillfälligt lugn. Missnöjet med Lukasjenko är så stort och så utbrett att Putin inser att han är förbrukad. Ryssland behöver hitta en ersättare som kan genomföra försiktiga reformer utan att släppa greppet om makten eller ge en öppning mot väst.
Putin behöver helt enkelt vinna tid.
Hot mot regimen
En lösning som öppet diskuterats är en form av samgående mellan Ryssland och Belarus där Putin formellt skulle bli president men Belarus styrs av en underhuggare. Detta har Lukasjenko dock tidigare avvisat eftersom han då skulle förlora makten.
Men ju mer inträngd i ett hörn han blir desto mer aptitlig kanske en sådan lösning framstår.
Ur Lukasjenkos synvinkel är det därför lite svårt att förstå ingripandet mot Ryanair-planet. Diktatorn måste ha insett att reaktionerna skulle bli mycket starka och för lång tid framåt skulle förpesta de redan dåliga relationerna med EU.
Han har tidigare varit skicklig på att balansera mellan EU och Putin för att bevara sitt och landets oberoende.
Den oppositionelle journalisten Roman Prostasevitj är visserligen ett irritationsmoment från sin bas i Polen men knappast ett hot mot regimen.
Genom att gripa honom på det här sättet visar Lukasjenko andra oppositionella i utlandet att de inte kan känna sig säkra. Men priset är väldigt högt för diktatorn och frågan är om det är värt det.
Den omständigheten liksom det faktum att ett antal misstänkta agenter aldrig gick på planet igen när de lyfte från Minsk mot Vilnius kan tala för rysk inblandning. Vi vet dock ännu inte om de eventuella agenterna tillhörde belarusiska KGB eller ryska FSB.
En sak är säker. USA:s president Joe Biden och Putin kommer inte att lida brist på samtalsämnen om deras toppmöte blir av i mitten av juni.
PODD En unik flygkapning
Aftonbladet Daily med Wolfgang Hansson, utrikespolitisk kommentator.