Låt inte affärsdrivande cyniker ta över skolan
Inför hotet att allt fler skolor kommer att privatiseras lägger sig både socialdemokraterna, så när som Marita Ulvskog, och stödpartierna platta. Det är gåtfullt på gränsen till det obegripliga. Katastrofen är ju på väg mitt på ljusa dag, ingenting sker i det fördolda.
Frågan är särskilt värd att återkomma till sedan inte mindre än tolv lärare med erfarenhet från ett av dessa geschäft i skolprivatisering skrev ett avslöjande inlägg i Svenska Dagbladet (27 augusti). De hade alla erfarenheter från bolaget Walthers gymnasium, ett av de mest expansiva företagen på den nya marknaden. Deras redogörelse var kanske föga förvånande, men ändå ytterst alarmerande. Ändå bemöts de bara med tystnad.
Walthers gymnasium AB startade med en enda skola i Haninge 2001, men bedriver skolaffärer redan nu på fyra platser i Stockholmsområdet, Karlskoga och Västerås. Expansionsplanerna omfattar Eskilstuna, Växjö, Norrköping och Jönköping. Vinsten i företaget är strålande, 20 procent av omsättningen. Aktieutdelningen för de senaste åren ligger på 13,5 miljoner för de två ägarna. Men vinsterna återinvesteras inte i undervisning eller personal utan spenderas på sådant som inköp av en bostadsrätt till huvudägaren.
Och hur uppstår vinsterna? Egentligen är det självklart. Genom att ha halva den lärartäthet som den kommunala skolan har och bara hälften av lärarkåren med formell kompetens, färre löner och lägre löner med andra ord.
En annan typ av kostnadsreducering ligger i metoden att renodla utbildningen så att man får en ”tydlig profil på it och fotboll”. Skolverket har inte oväntat konstaterat att eleverna som är offer för denna affärsverksamhet inte når upp till godkänt betyg. Eleverna får alltså genom sämre undervisning bidra till de strålande vinsterna i företaget. Och det är vi skattebetalare som står för fiolerna, vi betalar alltså skatt för att samvetslösa typer skall berika sig på att förstöra våra barns lagliga rätt till undervisning.
Den affärsidé som ägarna bakom Walthers gymnasium AB representerar tycks vara det numera vanligaste skälet till uppkomsten av så kallade friskolor.
Det näst vanligaste motivet till skolprivatisering ligger i religiös extremism. Vi är redan i närheten av hundratalet religiösa friskolor, påfallande ofta i regi av rena galenskapssekter med ett fundamentalistiskt antidemokratiskt program. De barn som har oturen att födas i en extrem religiös miljö löper följaktligen risken att handikappas socialt, mentalt och intellektuellt för resten av livet. Vilket givetvis är olagligt. Skollagen talar om allas lika rätt till en fullgod undervisning.
Vårt skolväsende håller på att kriminaliseras, med ett hårdare ordval, och ändå protesterar inte den politiska oppositionen. Socialdemokraternas enda hjärtefråga när det gäller skolan tycks fortfarande vara att stoppa alla betyg. Och miljöpartiet bedriver en hård kamp till försvar för det nya systemet med hjälp av mer eller mindre hycklande formella argument. Som exempelvis att alternativet till nuvarande skattefinansierade system för att förstöra barn vore att aktörer som Saudiarabien gick in på den svenska skolmarknaden. Vilket givetvis är ett nonsensargument, eftersom saudiarabiska krav på korrekt undervisning inte har en chans att godkännas av Skolverket.
De borgerliga har redan börjat få kalla fötter. Att de från början ville privatisera skolan är ju inte så konstigt eftersom de av dogmatiska skäl anser att allt som drivs privat är bättre än det som drivs statligt eller kommunalt. Men till och med skolminister Jan Björklund har börjat dra öronen åt sig och funderar åtminstone över att rensa floran av religiösa dårhusskolor.
Privat undervisning varken kan eller behöver förbjudas. Men det är ingen lag på att den måste skattefinansieras, så att samvetslösa typer kan berika sig på mental barnmisshandel, eller att religiösa fanatiker får odla anhängare.
Vi är inte skyldiga enligt några som helst internationella avtal att skattefinansiera sådant. Det finns inga lagliga hinder att återdemokratisera skolan så att alla barn med skattebetalarnas glada hjälp får lika god undervisning. Extraundervisning i religion och specialpedagogik på fritiden måste vi kanske betala för. Men det är en helt annan femma. Och med det systemet blev vi åtminstone av med affärsdrivande cyniker som Walthers gymnasium AB.
Den rent politiska problemformuleringen är enkel: En demokratisk skola är en bra idé. En odemokratisk eller kraftigt försämrad skola är en dålig idé.
Eftersom den politiska motsättningen är så enkel kan jag ibland grubbla mig tokig på en lika enkel fråga: Var håller den politiska oppositionen hus?