Hur kan ’plugghäst’ vara nedsättande?
Plugghäst.
Vilket ondskefullt ord.
Och vad betyder det? Egentligen.
Vad är en plugghäst?
Ett barn eller en ungdom som gör bra ifrån sig i skolan?
Som antingen har lätt för att lära eller studerar mycket. Eller bådadera.
Hur kan det någonsin vara något negativt?
Och, framför allt, hur kan det vara mer accepterat att håna den som är duktig i skolan än den som inte är det?
Hur kan vissa vuxna människor, inte sällan med en politisk ståndpunkt att läxor och betyg är något dåligt, säga så om barn. Om barn?
Skolorna har öppnat för höstterminen och jag hör en kollega, en mogen man och far, tala föraktfullt om ”plugghästar”.
Han skulle aldrig drömma om att säga ”idiot” eller liknande om ett barn med inlärningssvårigheter.
Med all rätt. Men självfallet är mobbning av ett skolbegåvat barn lika oacceptabelt.
Det är självklart att barn och unga med olika former av problem ska få hjälp i skolan. Det borde dock vara lika givet att också duktiga barn får utvecklas så mycket som möjligt.
Jag vet, resurserna är alltid knappa. Men alla barn är lika mycket värda och ska ha samma chanser att nå sin fulla kapacitet i livet.
När jag var liten fick två pojkar i klassen gå och läsa extra hos ”Ugglefröken”. Vi som hade lätt för oss och låg långt framme då? Fler uppgifter? Stimulans? Nej. Vi fick rita lite och vänta in de andra. Som om vi var mindre värda. De där orden, drypande av avundsjukans gift: ”Är man duktig klarar man väl minsann sig själv”. Som om det vore något fult och elakt att vara vän med bokstäverna.
Vilket slöseri med kunskapstörstande barn, ett sådant bortkastande av ett lands främsta resurser: människorna.
För det är ju trots allt så att de flesta av oss inte kan bli rika och berömda på att spela fotboll, blogga, förstora brösten eller vinna Idol.
Verkligheten är fortfarande den att skolan är bästa vägen till ett bra arbete. Och att ingen börda är lättare att bära än kunskap. Den säkraste vägen bort från fattigdom och misär har alltid varit skyltad med ordet ”Utbildning”.
Och så förblir det.
De som säger sig värna om samhällets små beter sig alltså högst inkonsekvent när de talar hånfullt om ”plugghästar”.
Men mest av allt ska man minnas att den som blir kallad plugghäst också är ett barn med känslor - som inte gjort något fel. Att bli retad och hånad gör precis lika ont i oss alla.
De vuxna som inte inser det kan boka plats i skamvrån.
Låt stå.
Lady Diana - 16 år av sorg
Sexton år sen Dianas död. Ett banalt kungligt liv: shopping, välgörenhet och otrohet.
Ändå ännu sörjd och mytomspunnen. Kanske för att hon dog så ung och så uppenbart desperat sökande efter lyckan.
Världen står handfallen
Aningen är värre än vissheten, om det obeskrivliga som pågår i Syrien och omvärldens maktlösa handfallenhet inför grymheterna.