Att ta ställning lönar sig tyvärr inte alltid
I dag ska vi minnas Giacomo Matteotti.
För att han hade civilkurage.
Och för att han komplett misslyckades.
Vi flyttar oss tillbaka på 1920-talets Italien. Benito Mussolini var än så länge envåldshärskare enbart på pappret men hade fått försmak på det här med att regera utan inblandning av andra.
I juli 1923 hade kommit på hur det skulle gå till. Han ville genomföra en reform (det heter det alltid, även när det handlar om försämringar).
Det parti som blev störst, och fick minst 25 procent av rösterna, skulle lägga beslag på två tredjedelar av platserna i deputeradekammaren, underhuset i det italienska parlamentet.
Om Mussolini inte fick som han ville skulle han upplösa parlamentet. Men han fick stöd av flera andra partier och i april 1924 hölls val enligt de nya reglerna.
Det blev en blodig valrörelse. Hundratals personer mördades av den fascistiska milisen, på italienska kallad squadrismo.
Valresultatet, som planenligt gav fascisterna två tredjedelar av platserna, ifrågasattes den socialistiske parlamentsledamoten Giacomo Matteotti. Han hävdade att det var resultatet av våld och bedrägeri.
Det skulle han inte ha gjort. Ett par dagar senare kidnappades han och hittades senare mördad. Bakom brottet låg en grupp fascistiska brottslingar som stod på Cesari Rossis lönelista. Rossi var Mussolinis pressekreterare.
Dådet förändrade allt för Mussolini. Oppositionen mot honom växte dag för dag och mot slutet av året hade även det katolska partiet, Mussolinis främsta påhejare utanför det egna partiet, anslutit sig till bojkotten mot alla sammanträden i parlamentet.
Några dagar efter nyår höll Mussolini, trots bojkotten, ett tal i parlamentet där han utropade sig till enväldig diktator. Det han vara i nästan tjugo år innan han avsattes.
Vad lär vi oss då av den unge Giacomo Matteotti? Tyvärr att civilkurage och politisk ryggrad inte alltid betalar sig.
Matteotti gjorde det vi ofta efterfrågar hos politiker. Han tog ställning och han framförde sin sak. Ljudligt.
Men det fick inte alls den effekt han strävade efter. Matteotti slogs emot ett starkare inflytande för fascistpartiet. Resultatet blev det rakt motsatta.
Hans kritik av valreglerna ledde till två decenniers enpartidiktator av det värsta slaget. Och tyvärr var Italien inte ensamt.
Axelmakterna Italien, Tyskland och Spanien respekterade inte ens grundläggande mänskliga rättigheter och ansåg att våld mot den egna befolkningen var legitim. Det är bara sjuttio år sedan helvetet tog slut. Det får vi aldrig glömma.
Veckans citat
”Åsa Romson får åka till klimatmötet i Paris med en skämskudde”.
Jonas Sjöstedt (V) om att helstatliga Vattenfall säljer sitt tyska brunkol.