Muslimerna har inget ansvar för våldsamma män
När jag tittade på Aktuellt i onsdags kväll insåg jag hur långt vi har kvar till ett någorlunda jämlikt samhälle med integrerade invandrare, eller snarare integrerade muslimer.
– Känner du att ni har något ansvar för att det finns 200 extrema islamister som är beredda att ta till våld?
Den frågan ställde program-ledaren Lennart Persson till en för aftonen inkallad skäggig muslim. Namnet var Omar Mustafa och titeln ordförande för Islamiska förbundet.
Tittarna fick ingen förklaring till vad Islamiska förbundet är. Hur många medlemmar har det? Hur blir man medlem? Varför? Är Islamiska förbundet som Jehovas Vittnen i förhållande till kristendomen eller är det som Svenska kyrkan?
Ingen förklaring.
Är Omar Mustafa de svenska muslimernas svar på Arne Imsen eller är han deras KG Hammar? Är han en religiös ledare, en politiker eller en ordinär rörelseidkare som gjort karriär?
Varför var just denne Omar Mustafa lämpad att tala för Sveriges drygt 400 000 muslimer?
Kan någon tala för landets 400 000 muslimer? Kan någon tala för Sveriges kristna?
Och, den viktigaste frågan: Varför har Aktuellts redaktion fått för sig att Omar Mustafa, av alla landets medborgare, ska känna ett ansvar för 200 våldsbenägna unga män?
Omar Mustafa stod till vänster om Lennart Persson, som brukar vara en alldeles utmärkt programledare. På sin högra sida hade han Birgitta Ohlsson. Hon saknar skägg och bär inte slöja men hennes närvaro var lätt att förstå. Hon är minister med ansvar för demokratifrågor.
Ohlsson var där för att hon har en specifik politisk uppgift. Mustafa stod i studiostrålkastarnas sken i egenskap av muslim.
Birgitta Ohlsson bör ha haft en del tankar om det. I en demokrati ansvarar nämligen individer för sina handlingar. Vi låter inte etniska eller religiösa eller andra grupper stå till svars för något som en enskild människa har gjort. Det gäller även om individen säger sig agera i gruppens namn.
Ingen redaktion skulle drömma om bjuda in en vit, ensamstående Malmöbo för att förklara att vita, ensamstående Malmöbor inte skjuter på mörkhyade personer bara för att Peter Mangs misstänks ha gjort det. (Man skulle heller inte analysera släkten Mangs, även om det vore frestande. Har den avlidne revyartisten Sune Mangs utövat andligt inflytande på Peter?)
Att se till individen och inte grupper är ett val och en viljeyttring. Inget är så frestande och enkelt som att generalisera. Muslimer är si och judar så. För att inte tala om romer. Och värmlänningar.
Man kan inte generalisera om en människa. Det individuella ansvaret är demokratins främsta uttryck. Normalt är det också självklart, utom när det inträffar ett islamistiskt terrordåd. Då ska alltid en muslim framträda i rutan och säga att islam är emot urskiljningslöst våld etc etc.
Som så många ritualer har även denna blivit meningslös. Det var särskilt tydligt när Omar Mustafa framträdde i Aktuellt.
Han hade nämligen aldrig träffat någon våldsbenägen islamist, sa han, och varför unga män blir extremister, det hade han ingen aning om.