Något måste göras åt Polen och Ungern
Vad ska EU göra åt Ungern och Polen?
Det börjar bli rätt tröttsamt att ha två medlemsländer som gör allt för att sabotera EU:s arbete samtidigt som de håvar in stora bidrag från unionen.
Så kan det inte fortsätta.
Deras senaste destabiliserande aktion är att ta EU som gisslan genom att lägga in sitt veto mot EU-budgeten och det särskilda hjälppaketet för coronapandemin.
Skälet är att stödet villkoras med att de som tar emot det måste följa EU:s rättsprinciper. Där ingår att man ska ha ett oberoende rättsystem och en demokratisk process. Annars riskerar man att förlora ekonomiska bidrag.
Ett beslut om att dra in bidrag kan tas med kvalificerad majoritet men utan att alla länder är eniga.
Att medlemskap i EU bygger på demokrati och rättsstatens principer kan knappast vara någon nyhet för Polen och Ungern. Detta var vad de skrev på när de 2004 blev medlemmar i EU. Detsamma för andra forna öststater som på Sovjettiden styrdes indirekt från Moskva.
Tyvärr har både Polen och Ungern de senaste åren glidit i motsatt riktning tack vare högerpopulistiska ledare som lyckats få väljarna att rösta för ett mer auktoritärt styre som i sin tur ägnat sig åt att montera ned rättstaten, pressfriheten och demokratin.
Övriga EU-länder har försökt hejda den här utvecklingen men Polen och Ungern har vägrat vika sig för Bryssels pekpinnar.
Nu har det kommit till en punkt när många västeuropeiska länder tröttnat på att två medlemsstater undergräver unionen genom att införa samhällssystem som direkt bryter mot EU:s grundläggande demokratiska normer.
Mest bidrag
Sverige har varit ett av de länder som allra hårdast drivit kravet om att villkora stödet.
Det är lätt att förstå varför.
Polen och Ungern tillhör de länder som får mest EU-bidrag, mångmiljardbelopp varje år. Svenska och europeiska skattebetalare är med och finansierar vägbyggen och nya sjukhus för att nämna några saker.
Varför ska vi fortsätta göra det när dessa länder samtidigt slår in på en väg som slutar i totalitära samhällen?
Det enklaste vore om man helt enkelt kunde ställa de två inför ett ultimatum. Upprätthåll frihet, demokrati och rättsäkerhet annars så kastar vi ut er ur EU.
Tyvärr går inte det.
Av någon outgrundlig anledning så skrevs EU:s fördrag på ett sådant sätt att det inte går att utesluta ett land. Det värsta ett land kan råka ut för är att mista sin rösträtt. Men då krävs ett enhälligt beslut från övriga länder.
Så trots att EU inlett rättsprocesser mot båda länderna kan Polen och Ungern fortsätta att utmana övriga EU så länge de har varandra. Risken är också uppenbar att någon annan av de forna öststaterna ställer upp till deras försvar.
Så medan Angela Merkel, Stefan Löfven och de övriga skulle vilja straffa Polen och Ungern så kan de inte göra mycket mer än att knyta näven i fickan.
Olyckligt dödläge
Att ett land använder sin vetomakt är mycket ovanligt. Det är en oskriven regel att man bara gör det i extrema fall eftersom unionen skulle bli extremt svårstyrd om alla lade in sitt veto så fort man inte är nöjd med något beslut.
Att lägga in sitt veto för att övriga kräver att man ska följa EU:s stadgar och inte förvandla sitt land till en halvdiktatur är rena sabotaget.
De flesta hade utgått från att inget av de två länderna skulle göra allvar av sina vetohot eftersom pengarna skulle väga tyngre än nesan i uppläxningen från övriga medlemsländer. Men där misstog sig Macron, Merkel och de övriga.
Dödläget som uppstått är olyckligt på flera sätt.
Många länder, inte minst de i Sydeuropa, väntar ivrigt på coronastödet för att försöka rädda sina ekonomier undan pandemins skadeverkningar.
En lösning är att stödet bryts ur EU-budgeten och beslutas om separat, då krävs inget enhälligt ja från alla 27 medlemsländerna.
Men då återstår fortfarande problemet med EU-budgeten. Utan ett enhälligt ja kan inte budgeten träda i kraft och en rad tänkta reformer uteblir. Istället rullar den gamla budgeten vidare. Ett läge som ingen vill ha.
Vägrar backa
Positionerna verkar låsta. Sverige. Nederländerna och en rad andra stater säger att de vägrar backa på kravet om rättsstatens principer samtidigt som Ungern och Polen fortsätter vifta med sitt vetokort så länge kravet finns kvar.
Det som talar för en lösning är att det är kompromissernas mästare, den tyske förbundskanslern Angela Merkel, som sitter vid förhandlingsbordet eftersom Tyskland är EU:s ordförande just nu. Hon har tonat ned retoriken och säger att ”vi måste tala med Ungern och Polen och lösa det här"”
Om det är nån som kan lösa upp knuten är det sannolikt Merkel.
Men det långsiktiga problemet med Ungern och Polen kvarstår och måste lösas på något sätt.