Därför föll misären mellan stolarna
En 12-åring slutade plötsligt gå i skolan och tillbringade sedan 28 år isolerad med sin mor.
Gjorde stelbent sekretess myndigheterna blinda?
Hur kunde det ske? Varför ingrep ingen tjänsteman? Borde inte någon någonstans känt doften av oro?
Tragedin i Haninge kommer att utredas, förhoppningsvis rätas frågetecken ut och lärdomar kommer att dras och samhället blir aningen bättre och något görs för att myndigheter effektivare samarbetar.
Men det kan ju också visa sig att regler har följts och ingen har gjort fel och att vi helt enkelt får leva med att världen inte är perfekt och att människor måste få vara udda.
Och det är ju inte som så att detta fall är alldeles unikt. Vi har föräldrarna i Bjärred, som hemundervisade sina döttrar och sedan mördade dem och tog livet av sig själva. Vi har paret i Ystad, som höll sina fem barn hemma från skolan i många år. Vi har ytterligare exempel.
Den här gången slogs för övrigt larm.
I Aftonbladet i dag berättar en lärare om hur mannen, i dag i 40-årsåldern, som pojke ofta gick hungrig i skolan och luktade illa.
Läraren vände sig till skolledningen. Möten skedde med inblandade ansvariga. Sedan tycks inte mycket ha hänt.
Ett barn svälter. Hur kan en lärare eller rektor låta bli att kontakta socialtjänsten? Och om så gjordes, varför hände inget?
Och varför reagerade inte skolan då pojken tolv år gammal bara försvann?
Skolplikt hela grundskolan hade Sverige redan på den tiden då Tage Erlander var statsminister och vänstertrafik rådde.
Andra signaler om att allt inte stod rätt till saknades inte. Mannens syster har berättat att hon redan för 20 år sedan vände sig till psykiatrin och socialen och förklarade att någonting var fel.
Jaha, har du bevis? Nähä, ledsen, det finns inget vi kan göra.
Möjligen snuddar Meeri Wasberg, socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen i Haninge, vid en förklaring till eländet:
– Det kan mycket väl vara så att personer varit i kontakt med olika myndigheter vid olika tidpunkter. Men eftersom var och en jobbar med sina områden så blir det svårt att lägga pusslet.
Ja, sekretessregler ställer till det. Regler som finns av en anledning. Människors ekonomiska trassel, problem med spriten, psykiska ohälsa eller vad det nu kan tänkas vara ska inte kunna spridas hur som helst mellan myndigheter och verk.
Den offentliga sektorn är inte och ska inte vara Flashback.
Med det sagt finns i våra lagar en otymplighet och en byråkrati som stundom stjälper i stället för hjälper.
En rigid byråkrati som på senare tid dessbättre tagit plats i det offentliga samtalet, men då endast i form av det som för närvarande råkar vara på modet, det vill säga som hinder i kampen mot gängmord och terrorism.
En 25-årig gangster får pengar som troligen härrör från kriminell verksamhet, Skatteverket kräver moms och vips är pengarna vita, uzbeker åtalade för att ha stött IS ekonomiskt får arbetstillstånd därför att Migrationsverket inte kände till att de fuskat med momsen i ett litet städbolag.
Listan på vad enfalden i nuvarande system kan leda till går att göra betydligt längre än så här. Så många saker har fallit mellan så många stolar att det inte finns tillräckligt med siffror för att räkna upp dem.
Politiker har slagit näven i bordet och översyn pågår. Gott så. Men Haninge, Bjärred och Ystad är påminnelser om att sekretessen har sina brister även i andra sammanhang.
Val är dock till för att vinnas och få val vinns på utspel om familjer som går vilse men som inte skadar andra än sina egna medlemmar.
Myndigheters tillkortakommanden och ansvarsutkrävande är en sak. Det straffrättsliga efterspelet av mardrömmen i Haninge är en annan.
Kvinnan är anhållen. Åklagare måste snart ta ställning till om hon ska begäras häktad eller släppas. Hon är misstänkt för olaga frihetsberövande, grovt vållande till kroppsskada och grovt vållande till sjukdom.
Jag skulle inte bli alldeles förvånad om hon snart är på fri fot igen.
Ett olaga frihetsberövande förutsätter att någon förs bort eller spärras in. Men om nu inte mannen är förståndshandikappad eller fysiskt underlägsen sin drygt 70-åriga mamma, så borde han ju kunnat överge hemmet om han så önskat. Han är ju trots allt vuxen.
Brottet kräver uppsåt, vilket betyder att kvinnan måste ha förstått att sonen inte ville bo med henne och med våld eller hot om våld tvingade honom att bo kvar. ”Du går ingenstans” räcker inte.
Samma sak med övriga rubriceringar. En människa har i allmänhet ingen skyldighet att söka vård för skador eller sjukdomar.
Eventuellt går det att hävda att kvinnan deformerade sonen redan som barn och att manipulationen fortgick in i det sista.
Men det är juridik i den högre skolan som skulle kunna vandra förbi Högsta domstolen och hela vägen till Strasbourg och Europadomstolen.
Möjligen begär åklagare Emma Olsson kvinnan häktad. Det ska bli mycket intressant att se vad en domare har att säga om saken.
Oisín Cantwell: ”Hur kunde detta ske?”