Kanske får vi veta vad som rör sig i misstänkte terroristens huvud
Det sista en redan överhettad valrörelse behöver är ytterligare turbulens.
Men det var naturligtvis bara en fråga om tid innan nyheten att den misstänkte terroristen planerade att mörda även Annie Lööf skapade ännu en av alla dessa politiska strider.
Just detta bråk, som utspelar sig i det gränsland där det juridiska och moraliska ansvaret möts, är dock betydligt viktigare och mer grundläggande än det vardagliga käbbel som partister älskar att tråka ut oss med.
Låt mig rekapitulera:
Ann Linde svingade i går kväll på Twitter mot ”SD och andra högerextrema krafter” som utrikesministern menar har triggat mannen som är häktad för mordet i Almedalen till att vilja döda även centerledaren.
Hon syftade bland annat på Sverigedemokraternas webbkanal Riks, som har lagt ansenlig mängd energi på att producera drygt 100 klipp för Youtube i vilka Lööf kritiseras.
Detta med en språkdräkt som traditionella mediehus inte skulle komma ens i närheten av. ”Har Sharia-Annie köpt en slöja ännu”, för att ta ett exempel.
Förnärmade sverigedemokratiska företrädare har uppbådat alla sina skådespelartalanger till att framstå som djupt indignerade över utrikesministerns utspel.
”Fullkomlig skamlös”, ”retorik som tagen från en regering som styr valfri bananrepublik”, ”maktpartiet väljer stenhård polarisering”, för att nämna några exempel.
Sant är att vi än så länge vet väldigt lite om vad som rörde sig i Theodor Engströms huvud då han beväpnade sig med kniv och begav sig till Visby och Almedalen.
Sverigedemokrater hamnar av lätt insedda skäl i trovärdighetsproblem om de plötsligt ska indigneras över tonläge i sociala medier.
Men de har möjligen rätt i att Linde bidrar till polarisering och att hon borde veta bättre än att hetsa upp stämningen ytterligare med spekulativa uttalanden på bräcklig grund.
Men det finns ju samtidigt ett och annat vi vet.
Vi vet att Ing-Marie Wieselgren är död, att en man sitter häktad för mord och att en domstol bedömer att det finns sannolika skäl att misstänka att denne man tänkte döda även Lööf.
Theodor Engström har varit stödmedlem i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, en organisation som har firat nationaldagen med prickskytte på skottavla med bild på Annie Lööf.
En organisation som 2018 försökte störa centerledarens tal i just Almedalen, en organisation vars medlemmar aldrig tycks missa en möjlighet att skriva hatiskt och hånfullt om henne i sociala medier och nätforum.
Lööf hatas redan för att hon är kvinna. Hon har dessutom tagit tydlig antirasistisk ställning.
Kanske har den misstänkte mördaren påverkats i denna giftiga miljö, av en demonisering av Lööf som har pågått i åratal.
Historien saknar inte exempel på terrorister som har tagit intryck av språk och formuleringar. Ord har betydelse, forskning visar att de mycket väl kan vara en bidragande orsak till våldsdåd.
Den som vill vifta bort denna forskning som flum kan ju i stället lyssna på vad Säpo har att säga i sin senaste analys:
”När gränsen för vad som är normalt hela tiden flyttas fram kan det leda till att våldsbejakande extremister tycker sig ha stöd, inte bara för sin uppfattning, utan även för att begå brott”.
Vi har ett debattklimat som dessutom måste bedömas i ljuset av de terrorbrott och politiska mord som har drabbat Sverige.
Islamistisk terror, men även högerextremistiska mord. Lasermannen, Peter Mangs, Malexander, listan kan göras längre.
Så här långt in i en text av detta slag brukar en genomsnittlig kulturskribent åberopa den tyske språkvetaren Victor Klemperer, som studerade Nazitysklands retorik och som i en bok presenterade sina tankar och rön.
Han jämförde det högerextrema språkbruket med förgiftning.
”Ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt. de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå”.
Det börjar bli slitet att påminna om Klemperers budskap. Men det är ett viktigt budskap. Ett budskap som i allra högsta grad har bäring än i vår tid.
Förr eller senare kommer åklagare Henrik Olin att väcka åtal mot mannen han påstår har begått terrordåd. Förundersökningen blir därmed offentlig.
Möjligen kommer bilden av Theodor Engströms planer och bevekelsegrunder de där sommardagarna i Visby att klarna.
Möjligen bär han på en berättelse och en förklaring han vill lägga fram inför rätten.
Möjligen kommer vi aldrig riktigt att få veta.