Orden mister sin betydelse i bruset
Så hände det att en programledare på årets första melodifestival slängde sig om halsen på en sångare, och sångaren la sin hand på programledarens stjärt och därmed var skandalen ett faktum.
I ett land där narrar och narcissister tillåts bestämma dagordningen blev handen och stjärten det största som skett sedan mordet på Olof Palme. Det är skönt att bli indignerad!
Thorsten Flinck är en vidrig, tafsande gubbe, skrev programledaren Pär Lernström. Thorsten är gubbslem, twittrade Özz Nujen. Äcklet! tutade Unni Drougge.
Flinck rullade runt på rygg och försäkrade att han inte är slemmig eller kvinnohatande. Men så lätt kommer han inte undan. Programledarens fader meddelar att en ursäkt inte räcker.
Vad ska Thorsten Flinck göra? Kasta sig från Kaknästornet?
Varifrån kommer denna njutning i att känna sig förolämpad, denna ständiga kollektiva harm?
Vi surfar på indignationsvågor därför att det är så skönt att bli skändad. Ty den andra sidan av myntet är att man tycker sig få rätt att ge igen, peka finger, ge utlopp åt vrede och avsky som bubblar inombords.
Vi lever i ett rike där den kränkte är kung.
– Ett basebollträ, gav programledaren Sarah Dawn Finer som förslag till hur handen på stjärten skulle bemötas.
Förtrytelse är den maktlöses reaktion på verkliga och inbillade förolämpningar. Men även eliten odlar grämelsen. Den är bandet som håller samman flocken, den är individens lojalitetsförklaring. Sarah Dawn Finer uttrycker sig drastiskt för att tränga igenom klappret från hjordens hovar.
Orden mister sin betydelse i bruset. Det är inte ens meningen att vi ska ta dem på allvar.
Författaren Marcus Birro deklarerade att han ville bli ordförande för Kristdemokraterna. Han fick några rubriker och var säkert glad, tills hans arbetsgivare TV4 sa att en pretenderande politiker inte är lämplig som programledare.
Birro verkade chockad över att någon hade tagit hans ord på allvar. ”De jävla idioterna gav mig sparken.” Han förklarade omedelbart att han inte längre vill vara partiledare.
Mer var inte engagemanget värt, så lite betydde orden.
Tänk om vi skulle börja ta dem på allvar.
Kan SVT ha en programledare som anser att artister som gör fel ska misshandlas med ett bollträ?