Klimatkatastrofen – en boll på straffpunkten för extremhögern
Det var ju inte så här man hade föreställt sig början på slutet på civilisationen. Men enligt FN:s klimatpanel står världen inför ett vägval: Sjösätta en historisk samhällsomvandling på en gång, helst i går, eller titta på medan medeltemperaturen eskalerar och torka, stigande havsnivåer och tilltagande naturkatastrofer gör allt fler delar av jordklotet obeboeliga.
Det är svårt att föreställa sig ett mer perfekt skräckscenario än det mänskligheten står inför just nu. Det är ju den här situationen varje domedagsfilm har fostrat oss i de senaste femtio åren. Hela planeten konfronteras med ett yttre världsomfattande hot, men någonstans kommer Jeff Goldblum att komma på ett sätt att rädda oss. Förutom att hotet kommer från oss själva den här gången, och att det krävs mer än en bredbent hjälte för att slå oss ur helvetesspiralen.
Det är dessutom svårt att tänka sig en situation som skulle spela de extrema politiska krafterna bättre i händerna. Här finns allt de brukar skrämmas med: Ett reellt existentiellt hot mot vår civilisation, veritabla flyktinginvasioner att vänta och nationalstatens obevekliga undergång.
Den ytterhögra delen av det svenska tyckeriet pratar ju gärna om en annalkande ”systemkollaps” av de nuvarande välfärdssystemen om vi släpper fler människor över bron. Här har de en helt gratis dörr att slå in, verifierad av självaste FN. För klimathotet och de flyktingströmmar vi kan vänta oss – några är redan i rörelse – kommer i bästa fall leda till en överansträngning av europeiska socialförsäkringsnät.
Mer troligt är, enligt de flesta prognoser, att de nordliga breddgraderna de kommande decennierna kommer att invaderas av miljontals människor från det södra halvklotet som inte längre kan odla grödor för att överleva. När alltfler individer ska samsas om jordens resurser för att tillfredsställa basbehov såsom hunger kommer ”islamiseringen av väst” vara det minsta problemet.
Ja, ni hör ju. Bollen ligger så att säga på straffpunkten för Sverigedemokraterna och deras systerpartier runtom i världen. Men den svenska extremhögern och nästan alla dess populistiska kusiner vägrar mer eller mindre ta i frågan. I många fall förnekar man den blankt. Trots den obestridliga potential klimathotet har att a) skrämma upp folk och b) ta folks oro på allvar för att c) mobilisera en sorts übernationalistisk folkrörelse.
Här befinner sig nämligen högerpopulismen i en ovan intressekonflikt. Miljörörelsen är ju historiskt tätt sammanbunden med alla de värden som den förkastar. Det känns förmodligen för kladdigt att alliera sig med de skogsmullar som ropade på klimatkatastrof redan på 1970-talet.
Men det allra tyngsta bakslaget för fake news-profeterna vore förstås att helt plötsligt legitimera vetenskapen, till och med när den står dem bi. Den är, som bekant, extremhögerns mest älskade fiende. Inget att stötta sig på ens om ändamålet är ”gott”.
Det är alldeles oavsett hur man vrider och vänder på det en intressant hållning från en rörelse som konsekvent berömmer sig själv med att vara samtidens enda sanningssägare.
Det ska bli 27 grader varmt i Paris i helgen, i en sensommarbölja som bara pågår och pågår. I Frankrikes huvudstad, liksom flera metropoler runt om i världen, sammanfaller den här typen av väderlek ofta med så kallade ”föroreningstoppar”, då avgaserna gör att myndigheterna öppnar spärrarna i tunnelbanan för alla och rekommenderar barn och gamla att helt enkelt hålla sig inne.