Se upp för statistiken över brott
Det verkar som att brottsligheten både ökar och minskar.
I varje fall om vi ska tro färsk statistik från Brå, vilket vi bör göra, även om siffror av det här slaget aldrig säger hela sanningen.
Någonting viktigt säger dock granskningen av antalet anmälda brott för 2021.
Som exempelvis att det gjordes 1,47 miljoner anmälningar, en minskning med fem procent jämfört med året innan.
Den största ökningen noteras för brott mot person, som ökade med två procent.
Anmälda våldtäkter ökade till 9 240 brott (+4 %) jämfört med 2020.
De kategorier som minskade mest var stöld- och tillgreppsbrott samt bedrägeribrott.
Den största minskningen inom denna kategori gällde kortbedrägerier och identitetsbedrägerier.
Brås experter tycker sig se att pandemins inverkan på antalet anmälda brott är begränsad.
Men helt oväsentliga har inte restriktionerna varit. Det finns skäl till att färre personer har fått stryk på gator och torg eller blivit bestulna.
Vilka slutsatser går då att dra av denna sifferparad?
Forskarna går inte på djupet i denna rapport. Den är bara beskrivande till sin natur. Och en ökning behöver inte nödvändigtvis bero på att fler brott begås.
Exempelvis en omfattande samhällsdebatt kan ju få människor att i större utsträckning vända sig till polisen.
Men den största invändningen är att dessa siffror bara handlar om händelser som har kommit till de brottsutredande myndigheternas kännedom. Statistiken visar inte hur många brott som faktiskt har begåtts.
Mörkertalet kan vara mer eller mindre betydande.
Men tillsammans med andra studier, som exempelvis den årliga Nationella trygghetsundersökningen, som bygger på självrapporterad utsatthet, tecknar dagens rapport en hygglig bild av situationen i samhället.
För några dagar sedan kom för övrigt statistik av ett helt annat slag som också är av intresse.
Tidningar, radio och tv ägnar mycket tid åt alla dessa gangstermord och sprängningar, vilket gör att många tror att brottsligheten bara ökar och ökar och ökar.
Men siffror från Socialstyrelsen visar att det allvarliga våld som leder till sjukhusvård har minskat de senaste tio åren.
Inom den mest utsatta gruppen, unga män, är det numera fyra gånger så vanligt att vårdas på sjukhus efter att ha skadat sig själv än av våld från annan person.
Den politiska och den journalistiska logiken ser dock ut som den gör och psykisk ohälsa är inte ett ämne som ger nämnvärd uppmärksamhet.
Jag inledde den här texten med att påpeka att brottsligheten tycks såväl öka som minska.
Ett påstående som möjligen framstår som motsägelsefullt, men så här har utvecklingen sett ut så länge någon kriminolog kan minnas.
Och fram tills nyligen var det för övrigt inte särskilt många som intresserade sig för brottslighetens kurvor över huvud taget.
I dag är det svårt att tänka sig, men långt in i modern tid var justitieministern opolitisk, för att markera att brott och straff var ett område som svävade ovanför de vanliga trätorna mellan vänster och höger.
Men det var innan kriminaliteten gick från att ligga långt ner på listan över viktiga politikområden för väljarna till att bli ett av de viktigaste.
Och det var framförallt innan kriminalpolitiken utvecklades till den fars i tre akter som vi alla har blivit ofrivilliga och något plågade åskådare till.
Det börjar med att Sverigedemokraterna lanserar någonting som det politiska etablissemanget i övrigt vänder sig mot med indignation och högtravande fraser.
I akt två har dock Moderaterna snott och förfinat förslaget och innan någon vet ordet av är vi framme vid den upplösning i vilken justitieminister Johansson kallar till presskonferens och det som nyss var fascism plötsligt är kraftfull socialdemokratisk politik.
En anledning så god som någon att tolka kriminalstatistik med viss försiktighet.
Politiker är duktiga på att plocka russin ur kakan och rätt som det är har dessa russin omvandlats till paragrafer som ytterligare begränsar vår frihet och minskar vårt skydd mot statliga övergrepp.
Fotnot: I en tidigare version av denna kolumn råkade även siffror för år 2020 smyga sig in.
