Därför är det hopplöst att jämföra brottsstatistik mellan länder
Är verkligen Sverige det näst farligaste landet i världen för kvinnor att resa i?
Frågan må låta egendomlig, för att inte säga bisarr, men efter ett ståhej som har pågått några dygn i sociala medier finns ett och annat att reda ut.
Som exempelvis var påståendet kommer ifrån.
Twittrare som håller den socialdemokratiska regeringen ansvarig för allt elände, vare sig det är verkligt eller inbillat, har gjort ett nummer av att artikeln de hänvisar till publicerades av Forbes magazine i fjol.
Nu tillhör det dock saken att nyheten återfinns på sajten forbes.com, en bloggliknande portal där några tusen registrerade användare kan posta vad de vill utan närmare redaktionell kontroll.
Sajten och magasinet har i och för sig samma ägare, men det är en helt annan fråga.
En annan fråga är varför exempelvis Moderaternas gruppledare Tobias Billström är en av de twittrare som sprider ”nyheten”.
Antingen tror han på allvar att det är farligare för kvinnor att resa runt här än i exempelvis El Salvador, ett av världens våldsammaste länder, ett land där flickor och unga kvinnor är särskilt utsatta.
Eller så är han medveten om att han snackar skit. Inget av alternativen är smickrande.
Att denna möjlighet till ideologiskt krypskytte över huvud taget kan uppstå beror på att det är hopplöst svårt att jämföra brottsstatistik mellan länder.
Detta har Forbes.com begripit. Artikeln det har blivit ett sådant ståhej om hänvisar till en undersökning gjord av en organisation som heter Safetydetectives och som i sin tur lutar sig mot brottsstatistiken i 78 länder.
Men artikelförfattaren är skeptisk till att Sverige verkligen är så farligt som det framställs som och påpekar att en anledning till andraplatsen kan vara att landet har en bredare juridisk definition av vad en våldtäkt är än de flesta andra länder.
Det är en klok brasklapp. Det är också en invändning som ligger nära de slutsatser som Brå drog efter att för några år sedan ha tittat närmare på frågan.
Utgångspunkten för de svenska kriminologernas studie var EU:s kriminalstatistik, som gav vid handen att Sverige låg i topp rörande anmälda våldtäkter i unionen.
Men en närmare titt på siffrorna visade hur komplicerat det var att göra sådana jämförelser.
I vissa länder krävs att offret ska göra fysiskt motstånd för att det ska räknas som våldtäkt. I andra länder gick gränsen vid bristen på frivillighet.
Det visade sig också att sättet att räkna varierade kraftigt. Upprepade våldtäkter inom ett förhållande kunde räknas en eller flera gånger.
Utredarna kunde också konstatera att Sverige inte stack ut i en europeisk undersökning över andelen kvinnor som uppgett att de någon gång utsatts för en våldtäkt.
Och ja, anmälningsbenägenheten varierade. Något som i sin tur hänger ihop med faktorer som förtroende för rättsväsendet och graden av jämställdhet.
Kriminologerna arbetade också om de svenska siffrorna så att de blev jämförbara med de tyska.
Med samma rättsliga och statistiska förutsättningar som i det landet skulle antalet våldtäktsanmälningar i Sverige minska med tre fjärdedelar.
Plötsligt låg Sverige i mitten av listan och på ungefär samma nivå som andra länder i nordvästra Europa.
Det är illa nog. Ett land som detta bör sträva efter att ligga i botten i statistiken. Men siffrorna kunde onekligen ha varit dystrare.
Nu är det i och för sig vanskligt att jämföra Brås slutsatser med uppgifterna som har florerat i sociala medier de senaste dagarna.
Kvinnor på resande fot kan ju utsättas även för andra brott än sexuella övergrepp.
Med det sagt förefaller påståendet att Sverige skulle vara näst farligast i världen ha väldigt lite med sanningen och verkligheten att göra.