Äntligen kom ”Sluta skjut” till Stockholm
Så är det dags för ”Sluta skjut” i Stockholm.
Även om Johan Andersson, polischef i Huddinge, en man som är noggrann med orden, föredrar att prata om ”Group Violence Intervention”.
– Vi har länge arbetat med vissa miljöer och personer, men utvecklingen har gått åt fel håll, säger han med ett mindre uppgivet tonfall än läsaren av denna text möjligen föreställer sig.
Det finns skäl att anta att Andersson vet vad han pratar om. Han har varit polis i 22 år och hunnit uppleva både det ena och det andra av skuggsidor, tragedier och katastrofer.
Nu sitter vi i en kal och trist konferenslokal i en nyligen invigd polisstation, inflyttning skedde i maj, och pratar om allt det som inte fick utrymme i gårdagens pressmeddelande.
Ett pressmeddelande i vilket polisen, Huddinge kommun och Kriminalvården berättade om ett gemensamt krafttag mot gängbrottsligheten.
Utgångspunkten för strategin är att det mesta av gängens grova våld kan kopplas till ett ganska litet antal personer.
De ska identifieras och bearbetas och förhoppningsvis få ett och annat klart för sig.
Som exempelvis att polisen kommer att punktmarkera dem om de fortsätter begå brott. Göra deras kriminella liv besvärligare. Inte ge dem en lugn stund.
Men det ska finnas ytterligare ett budskap. Att det går att få hjälp och stöd för den som vill hoppa av.
När det för fem år sedan blev känt att Malmö som första kommun i Sverige skulle satsa på metoden kom hånet i sociala medier med samma förutsägbarhet som brev som trillade ner på hallgolvet innan Postnord tog över.
Det skrockades, frustades och suckades över naiva myndighetsrepresentanter som trodde att vädjanden till våldsamma psykopater skulle hjälpa.
Ingenting blev bättre av att projektet på svenska fick det något töntiga namnet ”Sluta skjut”.
Till saken hör dock att konceptet alltsedan 1990-talet har varit framgångsrikt i USA. Till saken hör även att kritiken tystnade då Malmö efter tre år gjorde en utvärdering.
Antalet skjutningar hade minskat. Någonting som det givetvis finns ett antal förklaringar till, icke desto mindre var slutsatserna positiva.
Sedan dess har Örebro, Göteborg och Uppsala hoppat på tåget.
Men polisdistrikten i Stockholm har varit mer kallsinniga, vilket irriterat justitieminister Morgan Johansson.
Förklaringen är dock inte att polisen i huvudstaden struntar i det preventiva arbetet. Förklaringen är att liknande projekt redan pågick.
– Att tillämpa metoder som har stöd i forskningen ger oss helt enkelt bättre förutsättningar, säger Johan Andersson.
Hur det går återstår att se. Kommunen har tre kriminella gäng och omkring tio män med betydande våldskapital i ledande positioner att bearbeta.
Det finns anledning att påpeka att polisen i Huddinge har varit hyfsat framgångsrik de senaste åren.
Det mest kända exemplet är de 147 fängelseår som dömdes ut till 27 personer i Vårbynätverket. En framgång som inte hade varit möjlig utan encrochat.
– Vi har lärt oss mycket av encrochat. Vi har mycket bättre information i dag och en bättre förmåga att se strukturer.
Ett annat uppmärksammat fall är de två barn som skottskadades under en uppgörelse i Flemingsberg. Dom skulle egentligen ha meddelats i dag, men har skjutits fram.
Mer finns givetvis att göra. Exempelvis är det mord som föregick denna skottlossning ännu inte uppklarat.
– Vi måste få de unga att välja hockey i stället för att hänga i centrum, säger Johan Andersson.
Han är en stor och stark man som med trovärdighet hade kunnat spela polis i någon Netflix-serie.
Han är en av de poliser som gärna pratar om de brottsförebyggande insatser som så ofta glöms i det offentliga samtalets krav på fler och hårdare lagar.
Kommer ”Sluta skjut”, förlåt, ”Group Violence Intervention”, att utradera den organiserade kriminaliteten i en av Stockholms södra kranskommuner?
Knappast. Men det är rimligen bättre att göra ett försök än att inte göra det.