Jag tror att Kobe skulle ha skrattat
När jag fick Aftonbladets pushnotis om att Kobe Bryant dött i en helikopterkrasch googlade jag i egenskap av mamma och allmän gråterska hans barn.
Fyra fina flickor i förgrenade faser. En liten sexmånaders. Nyss född, nyss faderslös. Vid vilken ålder är det minst skadligt att förlora en förälder? Alla är dåliga. Vi är alltid för ömtåliga för att bli föräldralösa, även om sorgen efter nittioåriga pappor lär vara lite lättare att uthärda.
Kobe har inte hunnit visa sin trettonåriga dotter alla vackra kast i korgen. Nu är båda döda.
Nio människor borta i en vispande farkost slukad av en soppliknande himmel.
Det här hör inte hit och det finns ingen poäng, men som jag skriver det här så kraschar en våldsam jakt mellan två fåglar in i mitt fönster. Jag springer ut och hittar en koltrast intill en trasig rislampa och ett regnskydd till barnvagnen. Fågeln gapar ljudlöst och sträcker huvudet bakåt. De kvicknar alltid till efter ett par sekunder, tänker jag för mig själv. Men koltrasten kryper in med näbben mot bröstet och dör.
Det finns mycket att säga om nyheten om Kobe. Sorgen, olycksförloppet, döttrarna som blev kvar, de okända barnen som förlorade båda sina föräldrar och en syster, piloten som valde att flyga när han inte borde, mediarapporteringen, alla vackra citat som nu blir till tusentals memes i sociala medier, kvinnan på Washington Post som är fastsurrad kring skampålen för att hon länkade till en artikel om den påstådda våldtäkten. Så mycket att fördjupa sig i.
Men jag väljer detta:
För fyra år sedan sändes ett avsnitt av den animerade serien Legends of Chamberlain Heights på Comedy central i vilket Kobes helikopter kraschar på gatan.
”Ooh shit, it’s Kobe Bryant!” säger en kille.
Ut ur vraket kryper Kobe med en stor pokal i varje hand.
”Just pass me the trophies and we’ll pull you out!”, säger killen varpå Kobe säger ”Pass?”
Sen exploderar helikoptern.
Och jag vet att humorreferenser är högst personliga, men att Kobe vägrar passa pokalerna eftersom han helst inte ville passa bollen på basketplanen är objektivt jätteroligt.
Och ni kan alla gissa exakt vad som hände sen.
Seriens skapare gick ut och bad om ursäkt. För ett väldigt gammalt och väldigt roligt skämt.
Josiah Johnson säger att han ”tar på sig det fulla ansvaret för det här dåliga omdömet” och menar att han ”gick för långt.”
Hur vet vi att Kobe inte har sett avsnittet och skrattat?
Nu plockas avsnittet bort och människor uppmanas att inte dela klippet.
Så ynkligt och räddhågset och ängsligt och i förväg saboterande för alla som vill ägna sig åt humor och satir.
Kobe Bryant är död, måste humorn?
Jag lovade mitt lilla barn att han skulle få begrava koltrasten sitt allra vackraste. Det skulle bara sluta regna först.
… men när jag tittade ut en stund senare så var fågeln, hur ska jag säga, renons på hjärna. Vi kör stängd kista. Så fort det har slutat regna.
Så minns vi Kobe Bryant