Uselt att Irak-spåret inte har blivit utrett

Oisín Cantwell

Nyhetskolumnist

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2015-09-29 | Publicerad 2014-10-22

Nya uppgifter om självmordsbombaren

En timme innan Taimour Abdulwahab sprängde sig till döds i Stockholm ringde han en person i Irak.

Men Säpo har inte brytt sig om att ta reda på vem han pratade med, trots att Bagdad har identifierat personen.  

Nästan fyra år efter terrorattentatet i huvudstadens julrusch kallade terroriståklagare Agnetha Hilding i dag till presskonferens i Säpos nya högkvarter i ett kontorsområde med det lika märkliga som passande namnet ingenting.

Det hon hade att berätta var att förundersökningen om självmordsbombaren avslutas, då den misstänkte har avlidit och inga medbrottslingar står att finna.

Åklagaren hade förberett sig väl, hon visade overheadbilder och rabblade siffror: över 100 poliser har varit inblandade, 1600 förhör har genomförts, 94 beslag, 395 spår...

Bredvid henne på podiet satt Gunnar Åkesten, chef för Säpos utredningsenhet, och Anders Kassman, operativ chef, som även de hade ett och annat att berätta.
Pressuppbådet påmindes om att en person i Skottland har dömts till tre års fängelse för att ha hjälpt Abdulwahab med pengar och trion redogjorde efter det för andra inslag i utredningen.

Sedan vevades än en gång övervakningsbilderna från Drottninggatan. En explosion från en sidogata så kraftig att fem personer drabbas av hörselskador, folk som flyr i panik.

Att förundersökningen nu läggs ner är inte mycket att orda om. Terroristbrott preskriberas inte och utredningen går att öppna igen om någonting nytt skulle dyka upp.

Mer anmärkningsvärt är att Säpo inte har gått till botten med frågan om självmordsbombaren ingick i en terrorcell. En fråga som ytterst handlar om nationens säkerhet.
Vid dagens presskonferens avslöjades att Abdulwahab en timme innan bombbältet runt midjan sprängdes ringde ett telefonnummer i Irak. Tidigare i år kom besked från Bagdad: vi vet vem han ringde och ni är hjärtligt välkomna hit för att förhöra personen.

Att Säpo tackade nej till erbjudandet är begripligt. Denne person bor i ett område som kontrolleras av terrororganisationen Islamiska staten. Det är helt enkelt förenat med faror att åka dit.

Mindre begripligt är att svensk polis inte ens frågat kollegorna i Irak om identiteten på personen. Vem vet, kanske en enkel googling hade gett viktig information? Kanske vore det bra att veta om denne mystiske mottagare av samtalet dyker upp i Sverige?

Är inte en viktig del av terrorismbekämpningen att försöka ta reda på så mycket som möjligt om de attentat som har begåtts?
Säpo fick kritik för att inte Abdulwahab avslöjades i förväg. Den kritiken är orättvis. En terrorist som rör sig under radarn, som inte utmärker sig eller begår misstag, är en mardröm för underrättelsetjänster i hela världen, vare sig det är fråga om en muslim uppvuxen i Tranås eller en kristen från Oslo.

Israel, som har världens bästa säkerhetstjänst, kan inte förhindra självmordsbombare. USA, med världens största underrättelsebudget, kunde inte förutse elfte september. Allt går inte att stoppa i förväg.

Men att en del av invändningarna mot Säpo bygger på okunnighet och orealistiska krav innebär inte att utredningen kring självmordsbombaren har skötts rakt igenom exemplariskt.

Det är uselt att spåret till Irak inte har undersökts.