Jag trodde att lynchningar hörde till det förflutna
Morden på Ikea, militären som ljög om att han attackerats med kniv, gruppvåldtäkten som aldrig inträffade och den grova misshandeln av Hagamannen.
Lynchjustisen har den senare tiden varit obehagligt aktiv.
"They're selling postcards of the hanging", sjunger Bob Dylan med en referens till morden på tre svarta män i Duluth, Minnesota, 1920.
Rykten hade spridits om att männen hade våldtagit och rånat en tonårsflicka, men polisutredningen visade att inget brott hade begåtts.
Visserligen dröjde det till 2003 innan de hängda männen fick upprättelse av Duluths borgmästare, men lynchningar tillhör dessbättre sedan länge det förflutna i varje anständigt land.
Vi accepterar inte längre att gatans domstol skipar rättvisa: en förutsättning för civilisation är att myndigheter utreder brott och avkunnar dom.
Fernissan är tunn
Men civilisationens fernissa är tunn. Det har väl knappast undgått någon att det har varit ett par intensiva veckor för alla dem som anser sig vara professorer i allt från hur en tidnings ansvarige utgivare ska sköta sitt arbete till hur de rättsvårdande myndigheterna bör agera.
Det började med de fruktansvärda morden på Ikea i Västerås. En nätmobb visste att berätta att tidningarna förteg att ett av offren hade blivit halshuggen i ett islamistiskt terrordåd.
Att kommenderingschef Per Ågren var tydlig med att det i utredningen inte fanns någonting som tydde på religiöst eller politiskt motiv till brotten blev i denna miljö ett bevis för att polisen deltog i mörkläggningen av sanningen.
Det hetsades om attacker mot flyktingförläggningar och en skribent som på Flashback tog avstånd från hot mot det asylboende där de misstänkta männen bodde fick följande svar:
”Hoppas det är du och din mamma nästa gång din vidriga vänster fitta”.
Febern steg
Högerextremister attackerade anläggningen och stämningen blev så laddad att polisen började skydda asylboenden runt om i landet.
Inget blev bättre av att de stora tänkarna på nätet bara några dagar senare hittade ytterligare ett terrordåd, som möjligen rent av hängde ihop med det av gammelmedia nedtystade attentatet på Ikea.
Det handlade om en militär som anmälde till polisen att han hade blivit attackerad av två skäggiga män med rötter i mellanöstern som förklarade för honom att han skulle bli ”det första offret för IS i Sverige”.
Febern steg på nätet, adress till närmaste asylboende lades ut och stämningen var till slut så aggressiv att polisen kände sig tvungen att snabbt gå ut med informationen att utredningen visat att soldaten alls inte hade blivit attackerad.
”Vi kände att vi behövde ta vårt ansvar i samhället”, som kommissarie Thord Haraldsson uttryckte saken.
Att terrordådet visade sig vara ljug möttes av viss besvikelse på forum och sociala medier, men snart dök en gruppvåldtäkt i Karlstad upp att slänga sig över.
”De mest kraftfulla nätstormar jag upplevt”
En 28-årig kvinna anmälde att hon överfölls och våldtogs av fyra män utanför Domkyrkan i Karlstad natten mot torsdagen den 13 augusti. Ny hets. ”Jag är så jävla trött på svartskallarna!”. Främlingsfientliga grupper kritiserade utredarna för att inte gå ut med signalement på gärningsmännen. Värmlandspolisens Facebook-sida svämmade över med liknande krav.
Men ingen gruppvåldtäkt hade skett. "Nu ser vi att det var tur att jag varit med så länge att jag vågade ha is i magen. Om vi gått ut med signalement kunde vem som helst ha blivit misstänkliggjord", sade kriminalkommissarie Jonny Thomann.
Dessa tre nätstormar är bland de mest kraftfulla jag har upplevt under alla mina år som journalist och är tydliga exempel på en av farorna med nätet.
Internet är en fantastisk landvinning och ett demokratiskt tillskott, människor utan plattform kan göra sin röst hörd på ett helt annat sätt än tidigare. Men förr uppstod lynchstämningar på bykrogen. Numera kan nätets kraft leda till väldigt mycket starkare opinioner än så.
Djupt obehaglig utveckling
Från att agera domstol bakom anonymt konto till att bokstavligen ta lagen i egna händer är det dock ett stort steg. Men i helgen överfölls en person som det har piskats upp oerhörda stämningar mot, Hagamannen. Minst ett hårt slag med golfklubba mot huvudet, potentiellt dödligt våld, vilket inte hindrade en pöbel från att börja jubla.
Vi känner ännu inte till motivet till den grova misshandeln, men man behöver vare sig vara Sherlock Holmes eller GW för att misstänka ett samband mellan attacken och den vedervärdiga brottslighet som offret själv har begått.
Kanske är det överdrivet, men jag tycker mig se en djupt obehaglig utveckling i Sverige.