Män blir arbetslösa – då tar de sina liv
Han var 28 år, blev 28 år.
Hemma väntade hustrun och de två små barnen på att han skulle komma hem.
Men pappa Vincenzo Tumino, från Sicilien, hade hängt sig i ett trädgårdsskjul.
Han ägde ett företag som sålde växthus men den ekonomiska krisen hade sänkt företaget – och honom.
Vincenzos pappa hittade sonen och ringde karabinjärpolisen.
Men efteråt är allt för sent.
För sent att förstå att den unge företagarens oro för sin framtid lett till en djup depression, för sent att förstå att inte ens familjen räckte för att fylla känslan av tomhet när han inte längre var en viktig man på jobbet.
Samma tomhet som fick Gustavo, 42 år, företagare inom marmorbranschen, från toskanska Lucca, att slänga sig framför ett tåg i början av april.
Hustrun och den 13-åriga dottern kunde inte rå på hans känsla av att vara överflödig sedan han blivit arbetslös.
I den tidiga vårmorgonen gick Gustavo till stationen och inväntade ett godståg söderifrån.
Två män, pappor, söner – människorna bakom krisens i och för sig allvarliga nog, men ändå anonyma, siffror.
Två av alla de som inte orkat med arbetslösheten.
De flesta är män, en majoritet småföretagare.
Enligt statistik publicerad i La Repubblica tog minst 1 000 personer i Italien sina liv i fjol på grund av att de blivit arbetslösa.
Mörkertalet bedöms vara stort – och växande.
Bara sedan 2011 har 12 000 italienska företag gått i konkurs.
I förra veckan ordnades i Rom ett fackeltåg för att hedra de döda, men framför allt belysa problemet.
Ett ovanligt stillsamt, tyst protesttåg.
Små ljus i aprilskymningen för de som dött – och de som lider.
För, som en av kvällens talare sa: ”Alla begår inte självmord, men det lidande arbetslösheten orsakar är enormt”.
Mitt i allt säger de sorgkantade siffrorna också något om arbetets roll i våra liv.
Depressionerna kommer inte bara av oro för det konkreta, för ekonomin.
Lika mycket handlar det om känslan av att vara otillräcklig, utanför, meningslös.
Och männen drabbas hårdare än kvinnorna, pressade av föreställningen om försörjningsbörda och att en riktig karl inte är lyckad om han inte har framgång på jobbet.
Långa tomma dagar utan mål och riktning, telefonen är tyst, ingen vill ha dig, ser dig, söker dig.
Känslan av att inte behövas – och då kan man ju lika gärna ge sig av.
Vardagströst
Fotbollen är och förblir en vän i vardagen för många italienare, även om allt fler väljer tv:n framför stadion.
Milan vacklar, Juventus ser ut att ta hem titeln.
Att diskutera tabellen över en espresso är alltid skön tankeflykt för en stund.
Gubbchocken
”Det finns slampor och så finns det mer seriösa tjejer”.
Citat från rättegången kring Silvio Berlusconi och hans kvinnoaffärer.
Den fortsätter mer i skymundan än i fjol men den som tar sig tid att följa den häpnar över det som kommer fram.