Jakten på de perfekta kvinnornas skavanker
De burdusa paparazzomännens bästa nöje är att lägga sina kameror i grodperspektiv när kända unga kvinnor stiger in eller ut ur bilar och plåta så nära de kända kvinnornas skrev som det bara är möjligt. En bra närbild på Britneys fitta är värd mycket pengar. De fotar gärna också i kasst solljus så att man verkligen får till det där cellulitlåret eller säg Victoria Beckhams hängande skin på baksidan av ett magert lår. Sedan köper en massa tidningar världen över bilderna och kan göra sin fejkade feel good-journalistik i stil med ”titta (tjejer), de har också celluliter/åderbråck/hängskinn/svettmärken under armarna/fet röv/synliga märken efter löshåret/finnig hy”.
Allt för att västerländska ickekända tjejer som kämpar med känslan av att inte duga som de är ska känna att ”åh, Cameron Diaz ser minsann nästan ut som jag ju med det där finniga fejset”.
Men sedan kommer ju så klart baksmällan när konsumenten njutit av bilderna ett tag och börjar fundera på hur de själva skulle se ut på stranden på en smygtagen bild i bländande solljus. Eller tja, det är väl bara att dra fram semesterbilderna som gömts undan i en låda. Eller hur vi alla skulle te oss utan smink efter en natts dålig sömn eller jättepackade på väg in i en taxi (med trosorna intakta) klockan fyra på morgonen.
Det är så man göder sin kvinnopublik nämligen, alla tjejer som slukar skvallerbilder (för ingen läser ju texterna) i dag på jakt efter Kate Moss senaste look eller Britney Spears senaste krasch. Man ger dem de perfekta kvinnornas skavanker. I en tid när omslaget på alla de posha magasinen är sönderretuscherade ges publiken en version av ”sanningen” som känns bättre för stunden. Fast innerst inne vet ju den vanliga tjejen att även om Sienna Miller är fotad i dåligt ljus utan smink så är Sienna Miller i en annan liga.
Men bildestetiken inom skvallermedierna är också en påminnelse om att kvinnokroppen förblir en måltavla. För att det inte ska missas så ringar man in celluliten på kändistjejens lår. På samma sätt som en plastikkirurg gör. Kändismännen behöver sällan utstå samma behandling. Dels är de kvinnliga läsarna världen över inte intresserade av män på det viset. När det gäller yta är de är kära i Kate, inte Doherty, i Sienna, inte Jude. Och män är inte tillräckligt bra måltavlor, de känner inte stressen.
Dagen efter att Britney Spears hade uppträtt på MTV-galan i USA skrattade hela världens media inte bara åt hur väck hon verkade. Utan hur fet och otränad hon såg ut. Tänk hur många tjejer som måste ha skämts i samma ögonblick. För att om Britney anses fet, vad är då de? Britney, pendlade i vikt som hon ju må vara, är ju fortfarande vältränad och smalare än de flesta ”vanliga” tjejer, hon har ju dessutom fött två barn för guds skull.
Men det pågår just nu en medial jakt på kändiskvinnor som helt saknar motstycke i historien. Jovisst, de har pengar att trösta sig med, de vill synas och de går utan trosor och vissa av dem knarkar och håller på. Men ändå, de har ju inte bett om kameror i skrevet eller att få sina kroppar dissekerade och isärplockade i fyrfärgsbilder.
Vi pratar ofta om att kändisdyrkan exploderat på 2000-talet. Men kanske är det bara samma gamla förakt för kvinnokroppen som fått en mer underhållande arena?