Sverige är allt USA längtar efter – och fruktar
De senaste veckorna har jag försökt begripa mig på amerikansk fotboll. Nästan alla jag träffar på min rundresa i USA är ju så besatta av det, men jag fattar inte. Det ser mest ut som ett slagsmål med ständiga avblåsningar.
Amerikanerna hade i sin tur lika svårt att hänga med när jag försökte förklara reglerna i den lika våldsamma svenska folksporten: politik.
Jag berättade att alla här hemma plötsligt har blivit experter på hur val av riksdagens talman ska gå till. Amerikanerna förstod inte ens varför det hade någon betydelse om talmannen inte agerar domare, utan bara blåser igång spelet.
Jag sade att talmannen är viktig nu när det råder tumult i riksdagen, då ingen vill samarbeta. Det väckte än mer förvåning. Svenskar med sina konsensustraditioner borde väl kunna sätta ihop hur många olika regeringskonstellationer som helst.
Någon tyckte att svenska partier ändå verkade intill förväxling lika, som Ikea-plankor. Det är väl bara att skruva ihop nåt och hoppas att det håller?
Men nej, insisterade jag. Blocken är arvfiender – båda bjuder visserligen in det andra till samarbete, men inget av dem skulle drömma om att tacka ja till den andras inbjudan.
Nähä, men the Sweden Democrats då? De förstod att partiet inte var rumsrent, men tyckte inte att man kunde låtsas som att det tredje största partiet inte fanns. Då berättade jag om partiets rötter i nynazism. Det väckte bara fler frågor:
What the f*** har ni ställt till för katastrofer med invandringen som gör att nästan en femtedel röstar på gamla nazister?
Så vi återgick till att tala amerikansk fotboll.
Jag är i USA för att presentera en dokumentärfilm jag gjort om Sveriges historia och nutid. De är nämligen oändligt fascinerade av oss.
Många av dem har släkt från Sverige. Men det har också att göra med att vårt lilla, moderna land ofta får fungera som sinnebilden för allt amerikaner längtar efter eller är rädda att deras land ska bli.
Vi är ett Rorschachtest.
När vänstern tolkar vår blågula bläckplump urskiljer de ett socialistiskt paradis (”det verkar som att ni inte har några problem”, sade någon), trots att Sverige enligt en studie från Heritage Foundation faktiskt är mer marknadsliberalt än USA.
Last night in Sweden-högern ser tvärtom Sverige som ett radikalt öppenhetsexperiment som kollapsat under våld, gettoisering och sharialagar. När jag berättar att utlandsfödda i Sverige har högre sysselsättningsnivå än USA som helhet, och att vår mordfrekvens är mindre än en fjärdedel av deras, så tycker de att det är fake news.
Men det finns också reaktioner som går igen bland alla. De flesta amerikaner
berömmer våra bilföretag, Saab och Volvo, och ingen vet att Saab är nedlagt och Volvo kinesiskt. De blir avundsjuka när de hör att sjukvård och universitet är gratis, men avskräcks när de inser hur mycket låg- och medelinkomsttagare beskattas för att betala det. ”Men då kan ju inte en fattig svensk bli rik?” utbrast någon.
Och varenda en, oavsett ålder, älskar Abba.
Roosevelt om Sverige
Trump är inte den första amerikanska president som pratat om Sverige. Franklin D Roosevelt noterade 1936 att Sverige hade ”en kungafamilj, en socialistisk regering och ett kapitalistiskt system, alla arbetande sida vid sida i lycklig förening”.
Eisenhower om Sverige
President Eisenhower förklarade 1960 att Sverige var landet med höga skatter, fri sex och självmord. Men självmorden såg bara ut att vara fler för att sekulära Sverige medgav förekomsten av dem och våra skatter var ungefär på USA:s nivå. Jag är inte ens säker på att han hade rätt om det där med fri sex.