Än en gång utbryter en epidemisk idioti
”Brigadgeneral Isberg trodde att polisen ville hjälpa till i största allmänhet”
Så länge vi går i vardagens gråa lunk tycks Sverige vara världens mest välorganiserade samhälle. Men när något oväntat och dramatiskt sker upphör vårt land att fungera.
Jag ägnade en stor del av gårdagen åt att försöka få besked från Rikskriminalen och Högkvarteret hur utredningen av mordet på officerarna Johan Palmlöv, Gunnar Andersson och tolken Mohammad Ayouby gått till.
1. De sköts söndagen den sjunde februari. Samma dag beslutade Försvarsmaktens undersökningskommission, FMUK, att inleda en utredning.
Den syftar till att – i bred mening – granska vad som gick fel. Behöver soldaterna ändra sitt uppträdande? Behöver utbildningen kompletteras?
2. Måndagen den åttonde februari kontaktade Rikskriminalen försvaret och bad att få följa med i FMUK:s plan till Afghanistan.
Försvaret sa ja.
3. Tisdagen den nionde februari ringde försvaret till Rikskriminalen och sa: ”Ni får inte plats”.
Brigadgeneral Jan-Gunnar Isberg, som leder FMUK, har fått veta att det finns tre tjänstlediga polismän bland soldaterna i Afghanistan.
De är visserligen inte kriminalpoliser men en polis är en polis, tycker brigadgeneralen.
De kan hjälpa till med utredningen och därför behövs inte Rikskriminalen.
4. Jaha, säger Rikskriminalen och inleder samma dag en förundersökning om mord.
5. Till en början finns en misstänkt, den döde afghanske attentatsmannen. ”Sedan har utredningen svällt i olika riktningar”, säger Rikskriminalens presstalesman Varg Gyllander.
6. Aftonbladet avslöjade misstankarna om att Palmlöv, Andersson och Ayouby träffades av skott från den egna sidan.
7. Philip Simon, pressekreterare på Högkvarteret, säger att FMUK missförstod Rikskriminalens begäran. Brigadgeneral Isberg trodde att polisen ville hjälpa till i största allmänhet. Försvaret begrep inte att polisen gjorde en mordutredning.
8. Försvaret meddelade i går, 36 dagar efter dödsskjutningen och tre dagar efter Aftonbladets avslöjande, att man ska lämna Palmlövs och Anderssons skyddsvästar till Statens kriminaltekniska laboratorium för analys. Försvarsmakten har grubblat och grubblat men fram till i går inte vetat vilken myndighet som kan vilja analysera västarna.
Låt oss anta att militären inte försöker dölja att Palmlöv och Andersson träffades av skott från egna sidan.
I ett avseende är det lugnande. I ett annat är det skrämmande.
Är Rikskriminalen och Högkvarteret så usla på kommunikation? Missförstår de varandra med flit? Finns det ingen gräns för den samlade inkompetensen på en myndighet?
Vi har sett det gång på gång – efter Palmemordet och Estonia till exempel – hur myndigheter som ska bringa klarhet sprider dimma och får utredningar att kollapsa under berg av meningslösa papper.
Enskilda polismän och militärer kan vara hur skickliga som helst. Men så fort det sker något stort utbryter epidemisk idioti.
Fråga mig inte varför. Kanske för att vårt land så sällan utsätts för verkliga prövningar.