Rikets polisledning har frågor att besvara
16 skadade poliser, deras fordon i brand, laglöshet på gator och torg.
Hur kunde polisledningen i Örebro så katastrofalt missbedöma situationen efter upploppen i Östergötland kvällen innan?
Att den danske högerextremisten Rasmus Paludan skulle ge sig ut på påskturné i Sverige var ingen hemlighet.
I sociala medier var städerna som skulle besökas uppräknade och försedda med detaljerad information om datum, platser och tidpunkter för koranbränning.
Det är av lätt insedda skäl väsentligt enklare att göra en korrekt säkerhetsbedömning i efterhand än i förväg.
Inte minst med tanke på att Paludan tidigare har ägnat sig åt provokationer i Sverige och ofta inte utlöst andra reaktioner än de gäspningar han förtjänar, är det begripligt att den polisiära resursen i Östergötland från början inte var större än den var.
Men som de flesta vid det här laget sannolikt har noterat möttes hatmånglaren väl framme i Linköping i torsdags av figurer som lyckades med någonting så svårt som att vara sämre människor än den han själv är.
Stenar kastades, en polisbil sattes i brand, tre poliser skadades, ordningsmakten tvingades retirera, liknande scener utspelade sig senare samma kväll i Norrköping.
Poliser från Stockholm och andra distrikt anslöt. Nu var de tillräckligt många för att ta tillbaka gator och torg från de kriminella. Poliserna ville gå in igen, men deras chefer sa nej.
Ett beslut som inte imponerar, för att uttrycka saken milt.
Det går efter dessa upplopp inte att säga annat än att regionpolischefen och polisområdeschefer i Örebro fått tydligast tänkbara förvarning inför Paludans planerade spektakel där på långfredagen.
Men det blev ännu värre. En polis jag har pratat med berättar att det var ett under att ingen av hans kollegor blev dödade.
Det här är en person som är van vid högriskmatcher i fotboll och liknande evenemang. Han säger att han aldrig har varit med om någonting liknande. Att det fanns individer i mobben som ville mörda poliser.
Den här gången inte bara sattes polisfordon i brand. En polisbuss stals och kördes upp och ner för gator, till åskådares jubel och förtjusning.
En mer förnedrande bild av en stat som har förlorat kontrollen är svår att tänka sig.
En polis säger att de var för få för att ha en riktig chans.
En annan är av åsikten att de egentligen var tillräckligt många för att upprätthålla ordningen. Det som saknades var civilklädda poliser som kunde gripa ledarna för upploppet och därmed kyla ner situationen.
Exakt vad som gick snett vet jag inte. Det får framtiden och utvärdering visa.
Ansvar finns att utkräva. Givetvis av de skyldiga till upploppen. De ska i möjligaste mån identifieras och ställas inför rätta.
Men det finns fler dimensioner än så. Den politiska oppositionen riktar sig på goda grunder mot justitieminister Morgan Johansson.
Andra är av åsikten att Paludan borde ha vägrats tillstånd för sina provokationer.
De åberopar en bestämmelse i ordningslagen som ger utrymme för att neka med motiveringen att tidigare framträdanden har lett till oroligheter.
Det är en i högsta grad rimlig synpunkt. Men diskussionen är ett sidospår. Det väsentliga är att någonting så allvarligt har inträffat som att grova brottslingar kunde ta över gator och torg. Att polisen tvingades retirera.
Nu kräver vissa nya lagar och fler poliser.
Ja, utrymme för förbättringar saknas inte, men det finns redan lagar att använda och tillräckligt med poliser för att stoppa upplopp som dessa.
Örebro påminner för övrigt om nazistattacken mot en demonstration i Kärrtorp i södra Stockholm 2013.
Även den gången hamnade polisen i ett underläge som hade kunnat undvikas.
Säpo hade tipsat polisledningen i söderort om att högerextremister planerade ett angrepp, men informationen fastnade någonstans.
Jag bevakade den efterföljande rättegången och glömmer aldrig vittnesmålen från poliserna som fruktade för sina liv.
16 poliser skadades, skrev jag i inledningen av denna text. Det är i själva verket antalet som tvingades söka vård. Betydligt fler poliser än så har lättare blessyrer.
De ska inte behöva tvingas arbeta under sådana här förutsättningar.
Och invånarna i Örebro, Linköping och Norrköping har rätt att kräva mer av staten än så här.
Rikets polisledning har frågor att besvara.