Miljardärerna har börjat flyga från Bromma igen
I ett diskret hörn av Brommas i övrigt så ödsliga flygplats har en av Sveriges rikaste män parkerat sin Mercedes.
Han har satt sig på en privat flight till ett affärsmöte eller vad nu en människa i besittning av fler miljarder än vad som är nyttigt flyr mot i coronans tid.
Aldrig ser världar för övrigt så skilda ut som när de lever i skuggan av varandra.
Jens Hägglund arbetar än så länge i Pressbyrån på Bromma Airport. Jag skriver än så länge, då kiosken mycket väl kan vara stängd nästa vecka.
Smörgåsarna är slängda och inga korvar grillas längre, men än går det att köpa kaffe och en kanelbulle.
En bra dag hade Hägglund närmare 1000 kunder. Numera är det ett 20-tal.
– Det började dala i mitten på mars. Det har bara blivit värre och värre.
Ett sätt att följa utvecklingen är att läsa rubrikerna på pressmeddelandena från BRA, flygbolaget som fram tills nyligen stod för i princip allt flyg på Bromma.
”Punktligare än tåget 2019”, trumpeterade företaget i slutet på februari i sin sista glada nyhetsförmedling.
13 mars: ”BRA ställer in 1300 inrikes flygavgångar”.
19 mars: ”Flygtrafiken dras ned till en samhällskritisk nivå”.
1 april. ”Allt flyg pausas till 31 maj”.
6: april: ”Inrikesflygbolaget BRA ansöker om rekonstruktion”.
All reguljär flygtrafik till och från flygplatsen upphörde den dagen. De dagliga turerna till Visby, Malmö, Östersund och allt vad städerna heter ställdes in.
Nu, två veckor senare, är det bara spindelväven som saknas. Om Arlanda med alla sina inställda flighter är en spökflygplats, vad finns då kvar för ord för att beskriva Bromma?
Två medelålders män står utanför avgångshallen och röker. De tycks jobba på flygplatsen, men vill inte prata.
Deras chef kommer ut. Hon visar sig heta Agnetha. Hon berättar att de sköter lokalvården.
Å ena sidan finns inte längre några resenärer som skräpar ner. Å andra sidan är det viktigare än någonsin att det är rent.
Samtliga fem biluthyrare har stängt. I säkerhetskontrollen sitter en ung kvinna och ser sysslolös ut.
– Det enda jag får säga är att det framgår av skärmen hur trafiken ser ut, säger hon och pekar mot en vägg.
– Skärmen är svart, säger jag.
– Just det, säger hon.
Jag kommer att tänka på några rader ur Don Mcleans söndertjatade gamla American pie:
The three men I admire most
The Father, Son, and the Holy Ghost
They caught the last train for the coast
The day the music died
Hur ska det gå för Bromma?
Regeringen tjafsar internt. Miljöpartiet vill lägga ner flygplatsen och bygga bostäder. Ok, säger sossarna, men bara om Arlanda byggs ut.
Den politiska röran blir inte mindre av att den blågröna majoriteten i Stockholm å ena sidan vill stänga och å andra sidan anser att det är en "ickefråga de närmaste åren".
Jag vill ha kvar flygplatsen. Det var här Stones landade inför gruppens första konsert i Stockholm 1965. Dessutom har baren en snygg funkisdesign.
Nu är den stängd. Hoppas den öppnar igen.
Johan Emmoth är glädjande nog optimistisk inför Bromma Airports framtid. ”Det behövs en centralt belägen flygplats”.
Han är vd på Grafair, företaget vars parkering mångmiljardären har ställt sin Mercedes på. Bredvid står en Lamborghini och en Range Rover. Dyra pjäser.
Företaget har en egen terminal och ägnar sig åt luftfart i olika former. Affärsjet, ambulansflyg, plan som kan landa på vatten för den som har ett brådskande ärende ut i skärgården.
En ung dam sitter i receptionen. En påkostad flygel tar upp onödigt mycket plats. I en soffgrupp sitter två medelålders, välklädda män och pratar tyska.
– I början av coronan fick vi en liten boost. Folk med finansiella muskler som behövde flyga även då de stora bolagen drog ner. Men så stängdes gränserna. Även vår omsättning har sjunkit.
Johan Emmoth är ledigt klädd. Han har inte deppat ihop. Hans verksamhet står på tillräckligt många olika ben. Han talar självsäkert och snabbt och använder flygbranschens lingo och det är inte helt lätt att hänga med.
Utanför fönstret bärs resväskor ombord på ett mindre plan. Jag är ingen expert, men tror att det är en Gulfstream.
– Senast det var så här tyst var under askmolnet från Island. Då hördes bara fågelkvitter.
– Men om bara gränserna öppnas igen så tror jag det ordnar sig. Vi måste hålla igång under tiden.
Vi sitter i ett litet konferensrum. Emmoth vill inte avslöja vilka celebriteter som har flugit från den diskreta terminalen genom åren.
Jag läser på företagets hemsida:
”Att flyga med en affärsjet är ett rationellt val. Lyxen är inte att få flyga i det utan att få komma fram i tid utan något krångel”.
För vissa är det inte svårare än så.
